Istället för ljud

Insnärjd i min egen kreativitet, men också oförmögen att fatta beslut.

Så många idéer, så mycket jag vill skapa.

Så lite kvar innan jag får min efterlängtade, om än inte fullkomliga vila.

Jag vill förmå mig att göra det lilla arbete som är kvar.

Det skulle vara ytterst givande för mig i ett konsekvensperspektiv, om jag tog mig i kragen och gjorde mina uppgifter.

Men nej. Det tar emot.

Att roa sig en stund till, det är så mycket enklare. 

---

Ja, det går bra nu - hur bra vet jag inte, men det går bra.

Det går bra när jag mår bra.

Men det är så svårt att veta.

Jag måste bygga upp förtroende.

Önskar att hon kan värdesätta det här lika mycket som jag gör.

Jag är beroende av det.

Mitt öde i andras händer, men det går verkligen inte att sparka uppåt.

Jag vill inte sparka någon. Allt jag menar är att jag inte är i en position att ställa krav.

Har jag tur så lyckas jag.

Har jag tur så står hon ut.