Ödmjukhet
Vad att leva upp till?
Idag tyckte jag mig sitta säkert.
Jag fick chansen att säga precis vad jag ville.
Inte så lite av det heller.
Nej, det kanske inte går att göra så särskilt ofta.
Det gå emot den sociala normen att tala om allvaret hela tiden.
Ingen står heller ut med det i vilket fall som helst.
Därför har jag utvecklad en blandning av det hela.
Något som fungerar väldigt bra, men jag måste må bra för att använda mig av mina färdigheter fullt ut.
Men det gör jag ju nu. Det var en bra dag.
Och känn ingen press.
Det är upp till mig själv helt och hållet, hur höga kraven ska vara.
För vad vore drömmen om inte värderingar byggda på ödmjukhet? I tidningen såg jag en frågespalt om arbetslöshet. Hälften av alla som hade svarat tyckte att de arbetslösa var det eftersom de var lata.
Detta förakt riktat mot andra människor, människor längre ner på stegen, lägre nivåer i samhällets näringskedja.
De som går att klaga på.
Förakt mot andras svaghet.
Jag tål det verkligen inte.
Min värdegrund bygger till stor del på ödmjukhet. Jag vet att det kan vara svårt att alltid stå upp till något sådant, men det är värt ett försök. Annars strävar vi ju bara bakåt.
Att kritisera sig själv och att ha en dålig självbild är bland det mest naturliga i dagens samhälle.
Att klaga på andra ser jag som ett sätt att fly från sina egna problem.
Jag vill inte tro att arbetslösa människor är lata. Man vet inte något om någon eller några som man inte känner.
Döm inte en man förrän du har gått en mil i hans skor.
Bra talesätt, tycker jag.
Ja, jag vet, visst är det jobbigt att kämpa mot sig själv. Det gör jag hela tiden. All ilska ska gå ut över den enda personen jag kan påverka för att det ska bli bättre.
Mig själv.
Så lägg inte skulden på andra. Fly inte ditt eget ansvar.
Men anklaga heller inte dig själv i onödan.
Sosse-Hannes har talat.
Idag tyckte jag mig sitta säkert.
Jag fick chansen att säga precis vad jag ville.
Inte så lite av det heller.
Nej, det kanske inte går att göra så särskilt ofta.
Det gå emot den sociala normen att tala om allvaret hela tiden.
Ingen står heller ut med det i vilket fall som helst.
Därför har jag utvecklad en blandning av det hela.
Något som fungerar väldigt bra, men jag måste må bra för att använda mig av mina färdigheter fullt ut.
Men det gör jag ju nu. Det var en bra dag.
Och känn ingen press.
Det är upp till mig själv helt och hållet, hur höga kraven ska vara.
För vad vore drömmen om inte värderingar byggda på ödmjukhet? I tidningen såg jag en frågespalt om arbetslöshet. Hälften av alla som hade svarat tyckte att de arbetslösa var det eftersom de var lata.
Detta förakt riktat mot andra människor, människor längre ner på stegen, lägre nivåer i samhällets näringskedja.
De som går att klaga på.
Förakt mot andras svaghet.
Jag tål det verkligen inte.
Min värdegrund bygger till stor del på ödmjukhet. Jag vet att det kan vara svårt att alltid stå upp till något sådant, men det är värt ett försök. Annars strävar vi ju bara bakåt.
Att kritisera sig själv och att ha en dålig självbild är bland det mest naturliga i dagens samhälle.
Att klaga på andra ser jag som ett sätt att fly från sina egna problem.
Jag vill inte tro att arbetslösa människor är lata. Man vet inte något om någon eller några som man inte känner.
Döm inte en man förrän du har gått en mil i hans skor.
Bra talesätt, tycker jag.
Ja, jag vet, visst är det jobbigt att kämpa mot sig själv. Det gör jag hela tiden. All ilska ska gå ut över den enda personen jag kan påverka för att det ska bli bättre.
Mig själv.
Så lägg inte skulden på andra. Fly inte ditt eget ansvar.
Men anklaga heller inte dig själv i onödan.
Sosse-Hannes har talat.
Kommentarer
Trackback
