Spillrorna

Jag har ju alltid sagt att jag tycker mest om våren, min tid. Jag säger sen också att jag inte an ta in allt det vackra på samma gång, det blir för mycket.

Kanske är hösten och vintern enklare då? Kargt och sparsamt, lite som jag.

Det blir lättare att urskilja det fina.

Och jag trivs där det är kallt.

Jag är ju kall själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0