Istället för ljud

Så begränsad men ändå med så många möjligheter. Nu tycktes allt mycket klarare. Inväntandes hennes ankomst medan jag själv flyr. Ja snart är jag borta, uppe i det blå. 

Beslutsångesten får mig nästan att svettas på platsen jag står. Armarna trycker kryckorna i golvet, annars helt oansträngd, fastän stressen gör sig ständigt påmind. En månad av matte. Derivata hit och logaritmer dit.

Ge mig kraft att orka.

Men tror du, på fullt allvar, att svaret finns utanför dig själv?

Nej.

Så just det; Ingen ger dig kraften att uthärda allt, jag måste göra det själv. Klara allting själv, så brilljant och mitt övermod lyser igenom, och jag säger allt detta med glimten i ögat för jag vet att jag har fel.

Ja, jag älskar människan i allt det bra, goda, som jag ser i så många av oss, du inräknad förstås, du som är mitt mål. Så långt jag kan nå inom ramarna av personlig kontakt, för jag värdesätter dig mest.

Bono döpte en låt till "Sometimes you can't make it on your own" och även om jag lyssnat på U2 så har jag aldrig hört den. Dock sammanfattar den meningen min situation väldigt bra.

Bara jag lyckas svälja stoltheten.

Så lägg inte band på dig Hannes, jag vet inte hur ofta jag har sagt det, men gör det inte.

Ingen heder att stå för. Inga ideal.

Bara en människa, som som jag lärt mig att se er andra, men av någon anledning gjort mig själv till ett undantag.
Så tvingar vi oss fram till sanningen. Sanningen för mig, samma mantra som det handlar om varje gång, och även om jag aldrig verkar komma någon vart så kan, ja, det här kan ju faktiskt varit den gången som det leder någonstans.

Men nu ger jag mig av. Ensamhet är jag duktig på, och jag får gott om tid att förbereda min återkomst.

Italien. Något helt nytt i händelselösheten.

Men först en dag, en dag då jag ska visa vad jag går för.