Det kanske är dags att vara ärlig?
Beskyddaren. Det låten säger en av de vackraste sanningarna till mig.
Ponera, Hannes, att du får henne. Att hon förbarmar sig över din ynkliga existens.
Är du lycklig då? Har vi nått ända fram? Det slutgiltiga målet.
Ja, och nej, blir väl svaret.
För det är hon jag vill ha, hon jag vill vara med, hon som verkar vara allt som jag kan begära.
Sen kommer nästa stora mål, vad det än blir.
Men nej, du kommer aldrig att lyckas.
Sitt bara här och ruttna, min vän.
Men varför gör hon mig så svag?
Jag kände mig som fjorton år igen.
På det här sättet är du dömd på förhand.
Men jag har lovat att det inte ska gå som med den första kärleken.
Jag vägrar att misslyckas.
Vem är du att styra över den fria tanken?
Kommentarer
Trackback
