Istället för ljud

Ja, det gick liksom i vågor, som alltid.

Ett par bra dagar, ett par dåliga. Idag reddes det upp. Idag tar jag tag i det igen.'

Sjunga ska jag också.

Matte, så mycket viktigare saker än det, men min bane följer efter mig, ger mig ingen ro.




Hade jag varit på humör hade jag gjort bättre ifrån mig.

Ja, den blir min eviga ursäkt, men den tål att användas om och om igen.

För jag får väl en andra chans?

Ja, i det här fallet, åtminstonne.




Men jag jagade ifatt tankarna när jag var ute. I onsdags var det nog. Såg det klart igen, som jag gjort det förut.

I en värld där vi själva skapar moralen hittar jag så mycket att leva för.

Ja, jag kan kalla mig själv olycklig om jag vill, men jag har alltid ett mål, alltid ett hopp.

Så jag stal negativiteten, tog bort den från allt onödigt och lade den på mig själv.

Jag hatar aldrig. Bara mig själv, då jag är svag, otillräcklig.

Hatet är otillräckligheten i sig.


Man har inget försvar, ingen annan bortförklaring, än att hata.

Inte tänka, bara hata.


Så jag försöker att aldrig ogilla något utan orsak.

Kanske är jag negativ, översvämmad av all min självkritik, men i det här, ja, så positiv.