Vidgar
Nu går det bra.
Vi intalar oss det och vet att veckan som varit faktiskt blev hyffsat lyckad.
´
En morgon bortslösad om jag så vill, men imorgon blir det definitivt ändring på det. Idag rättare sagt.
Klockan är ju över tolv och det har spelats Cornelis och allt det där.
Jag har tagit initiativ. Jag har till och med fått lov att stå upp som jag gjorde förrut.
När jag var säker och inget nervvrak som nu.
Vad dum jag måste ha varit? Jag hade i alla fall något att tro på.
Den yttersta, innerligaste, djupaste längtan och sanningen.
Flickan.
Ja, för vad skulle mitt liv ha varit, eller vara, utan henne?
Men nästa vecka ja, fylld med uppgifter, men bara lite är ju större än belåtenheten över att ha skött dem bra.
En tillfällig belöning som får mig att tända till.
Och ja, jag ska fortsätta. Det går bra nu.
Om jag öppnat upp en ny bana skadar det inte att se vart den leder.
Jag vill ju vara med henne.
Jag har hittat en till som jag växt med över tiden.
Hindra mig inte, Hannes.
Som jag sa, och Jocke Berg sjöng: Sätt dig själv inga gränser.
Inte för kärleken, i alla fall.
Kommentarer
Trackback
