Enjoy the silence
Så du lät situationen glida ur ditt grepp, igen, som vanligt.
Hade du inte lovat dig att, för en gångs skull, ta allting lugnt och sansat?
Inte ge efter för frustrationen.
Inte få utlopp för aggressionen.
Så det fick bli en tyst dag, tagen av ditt eget misslyckande. Svagheten som jag hatar.
Men varför Hannes? När ska du lära dig disciplin?
Lyssna på mig. Gör som jag säger. Bit ihop, ta skit, och kom ut som en segrare.
"Nej" säger den andra rösten. Det går bara i teorin.
Verkligheten är bra mycket svårare.
Svår för den som inte kan logaritmer och som inte ens kan förmå sig hoppa över ett tal för att göra ett annat, enklare.
Svår för den som har annat, andra problem att tänka på, än matte.
För problem, det är verkligen något jag inte behöver söka länge för att hitta.
Ge dig bara.
Ge mig en käftsmäll, jag är feg.
Dra ut på det mer bara, och skratta glädjelöst när det är förlorat utan att du ens försökt.
Stunden nalkas. Är du redo?
Jag är alltid redo. Jag kan alltid göra det.
Det är så det ska vara.
Kom bara, jag ska visa er.
Jag har alltid något att säga - har ni det?
En perfekt och underbar lag.
Jag vill ju tro att ni är de ni utger er för att vara. Goda.
Som jag.
Skryt lagom Hannes...men det var ju aldrig din avsikt att göra något fel.
Jag har hittat nånting vackert, vännen.
Ser du vad jag ser?
Jag är nästan som du.
Eller rättare sagt: Så skulle jag vilja vara.
