Istället för ljud

Det blev väldigt mycket nu, igen.

Ställningstaganden.

Jag påminner mig själv om vad jag sa till mig förut.

Bara i teorin.

Nu fick du chansen att lära mig det i praktiken.

För det är jag glad.

Mycket glad, faktiskt.

Jag ärar vad vi har hittat genom mitt arbete.

Ett tal om acceptans.

Ja, när jag står där framme ska jag njuta.

Gotta mig i allas uppmärksamhet.

Jag har ordet, och jag når ut.

Med ett bra budskap, förhoppningsvis.

Ja, jag vill trivas där.

Med flera olika självbilder, som alltid.

En säger att jag är bäst.

Åtminstonne kräver den att jag ska vara det.

Perfektionisten.

Och så den minst lika farliga.

Den som säger mig, påpekar med fakta om mitt liv, att jag är värdelös.

Men nej.

Ingen av dem har rätt.

Kanske ibland, jag vill inte utesluta några möjligheter, om så bara i teorin.

Men inte nu.

Se det för vad det är, Hannes.

Realisten, om du så vill.

Men kanske inte ens det.

Kanske är du bara där.

Just som du är.

En trevlig och lockande tanke, eller hur?

Ja, verkligen...

För nu.

Nu är det dags att visa, kanske för er andra, men mest för mig själv.

Visa att jag spelar roll, betyder, utan att få hybris.

Precis som jag vill ha det, alltså.

För ja, jag lär mig, om än långsamt.

Det du säger, och jag känner ju egentligen redan samma sak.

Bara så svårt att förstå.

Svårt att veta att man är uppskattad.

Ja, det tar nog ett tag till som sagt...

Dock får jag hjälp på traven.

Jag hjälper mig själv på min resa.

Lärdomen för den här gången bli då att förvalta det.

Slut på självförakt.

Slut på egocentricitet.

Slutligen en början på det stora nya.

Det som skulle komma sen.

Det som jag hela tiden väntade på.

Inte perfekta proportioner, men bra.

Inte alltid bra, men bra i sin mångfald, omväxling.

Jag har nästan hittat det, tillslut.

Jag når nog aldrig fram, men jag tar ett steg på vägen.

Låter mig själv vara nöjd.

Det är trots allt ganska fint bara det.

Och nej, jag vill inte tro att jag är dum.

Bara för att jag inte är deprimerad nog.

Bara för att jag struntar i att se hela bilden.

För ser jag det dåliga först, då ser jag ju inte heller alltet.

Förnekar det bra, som sagt så många gånger förut.

Så ge dig Hannes.

Låt det vara bra.

Nu försvinner jag bort igen.

Låt det vara bra det med.