Istället för ljud

Det börjar bra.

Jag lovade mig själv något bra.

Än så länge har jag inte brutit mitt löfte.

Och jag tänker inte göra det heller.

För jag ser ingen orsak, inte nu när det är bra.

Ingen orsak att gå ner igen.

För jag ser så mycket hopp.

Öppnar ögonen.

Ni, människorna.

Så mycket kärlek jag hittar där också, hos er, liksom i mig.

Hållande det undan, liksom för farligt att skylta med.

Men vi kan, kan om vi bara vill.

Vara underbara.

Vackra i övertygelsen om något bra.

Men hur ska man ta steget?

Varför ska det fortfarande vara något i vägen?

---

Men sån tillit jag sätter till den jag tycker om.

Jag kan ju inte göra något annat.

Och jag kan inte förneka, det finns en annan.

Jag skulle förlora mig i henne likaså.

Men vad ska jag göra, Hannes?

Du har ju henne, nästan, nästan nära dig, om du vill så.

För första gången på länge, det var hon som fick dig att skälva.

Rysningar som jag trodde gick över med åldern.

Men ack så vacker hon är.