Det eviga misstaget
Jag mår bra.
Jag sa att den förra veckan skulle bli bra, och det blev den.
Jag lovade mig likadant igen.
Och det är egentligen inget som gått fel.
Men det hänger på en skör tråd.
En chans som jag känner mig tvungen att ta, om jag någonsin ska komma någonstans.
Nu ser jag det igen.
Det lyser igenom.
Mitt fel, hur jag övereagerar.
Hur jag fäster mig vid er för snabbt, så som överväldigad.
Hur jag stöter bort de jag tycker mest om.
För det kan låta ogenomtänkt, hastigt.
Men det har bara legat vilande, länge nu, som jag sagt.
Och jag vet inte var gränsen går.
Och jag är rädd för att göra fel.
Och jag vet inte vad jag gör om jag misslyckas.
Men jag vet.
Jag får ställa krav.
Allt jag får tillbaka är ja eller nej.
Jag sa att den förra veckan skulle bli bra, och det blev den.
Jag lovade mig likadant igen.
Och det är egentligen inget som gått fel.
Men det hänger på en skör tråd.
En chans som jag känner mig tvungen att ta, om jag någonsin ska komma någonstans.
Nu ser jag det igen.
Det lyser igenom.
Mitt fel, hur jag övereagerar.
Hur jag fäster mig vid er för snabbt, så som överväldigad.
Hur jag stöter bort de jag tycker mest om.
För det kan låta ogenomtänkt, hastigt.
Men det har bara legat vilande, länge nu, som jag sagt.
Och jag vet inte var gränsen går.
Och jag är rädd för att göra fel.
Och jag vet inte vad jag gör om jag misslyckas.
Men jag vet.
Jag får ställa krav.
Allt jag får tillbaka är ja eller nej.
Kommentarer
Trackback
