Förundran

Nu.

Nu lyckas vi.

Jag vågade knappt hoppas ett tag.

Men nu är vi snart där.

Det stora ögonblicket då vårt arbete visar sig ha burit frukt.

Vad har egentligen att säga?

Nu när lyckan tar över.

För jag måste inse, detta är lycka för mig om något.

Och jag skulle släppa greppet.

Förlora mig i dig och alla de andra.

Men jag vågar aldrig vara så drastisk, ja tänk om det går fel...

Så jag fortsätter med allt annat, halvhjärtat.

Kan inte koncentera.

Kan inte fokusera.

Ser bara dig, ni, vänner.

Det är där jag vill tillbringa min tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0