Hål

Kanske knöt vi våra band ännu hårdare.

Visade respekt genom argumentation.

Något man måste stå ut med.

Och jag.

Jag står ut, och mer.

Jag längtar.

Hela tiden.

Då jag inte är med dig.

För som jag sa.

Jag får aldrig nog.


Men hålet, det som skapades i mig när jag förlorade mig i kärleken första gången.

Det kommer aldrig att läka.

Men du, du som ingen annan.

Och jag vill.

Jag vill att det är du som gör det.

För inget annat känns så bra.

När du fyller mitt tomrum.

Jag är nästan hel igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0