Running Up That Hill

Hoppet tändes igen.

Nu klarar vi det.

Vi får inte tänka något annat.

Och som jag sa, mitt fel, mitt misstag.

Jag vet inte var gränsen går.

Vad jag kan och inte kan göra.

Vad som är tillåtet.

Så förmodligen tröttnar du i längden.

Men egentligen har jag ingenting att dölja.

Det har varit på gång hela tiden.

Men jag vet inte när jag stöter dig ifrån mig.

Därför vågar jag inte riktigt testa.

Men jag vet.

Kanske går det över.

Men för eller senare måste jag nog ändå säga som det är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0