Istället för ljud

Ännu ett vägskäl.

Och jag, jag som inte vågar.

Jag måste ställa krav.

Vi alla måste det, om vi vill nå dit vi ska.

Ingen anledning att tänka negativt.

Vi når alltid någonstans.

Jag vill leda.

Jag vill ta ansvar.

Jag vet bara inte hur.

Men hur, och varför, ska jag se mig som förmer?

Det är inte bara jag.

Men ge mig anledning att kämpa.

Bara jag får göra något för någon.

Då får jag mening.

Låt mig behövas.

---

Och vad mer att begära?

Erkännandet av fler sanningar måhända.

Sluta dölja dina egna.

Det måste komma för eller senare.

Säg som det är.

Men det är ju så mycket som står på spel.

Tre vägar har du nu.

Två av dem, de som förut kändes så äkta, nu blott sekundära.

Utträngda till kärlekens periferi.

Och du säger, säger att du ger dig hän åt en kärlek som kanske inte är din egen.

Men jag väcker bara gamla känslor till liv, nu när de behövs igen.

Vågar jag sätta allt på spel?

Tänk om jag har fel.

Jag kan ha fel.

Inte för snabbt nu, bara lagom.

Rätt takt, och var inte rädd.

Jag vill vara stark, fastän jag är liten.

Stark när det behövs.

Jag behöver vara stark nu.

Nej, kanske inte stark...kanske bara ärlig.

Och jag kan stå för det, bara det tjänar ett syfte.