Berg- och dalvana

Nej, det gick väl inte så bra.

En tyst dag.

Så där som vanligt, när våra ord har tagit slut.

Men nej, jag menar ju inget illa, och ni vet nog det.

Jävla matte.

Jävla tystnad.

Arg för att jag hindrar mig själv från att nå mina mål.

På det här humöret kommer jag nog ingenstans ändå.

Låt det vara då.

Gör det inte värre.

Och kanske hittar jag snart ett svar bakom gröna ögon och röda läppar.

Jag kan bara hoppas, ja, som med er andra.

Stå ut med mig.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0