Köld igen
Isen låg packad runtom Näsudden, nästan fördubblande den smala halvöns bredd.
Hela viken norrut var täckt, så att man inte visste vad som var hav och vad som var land.
Karlsöarna låg som isberg vid horisonten, och i söder syntes Hoburgsklippan.
Kylan svepte in mitt redan väderbitna ansikte.
Därute skulle jag hitta mitt villebråd.
Berglärka och Vinterhämpling.
Nu står de båda på min lista.
Ja, när jag är där ute förstår jag att det är här som jag hör hemma.
Älskade detta landet.
Kylan som en del av mig, jag är van, härdar.
Så vitt.
För alla platser i världen som jag vill komma till, jag kan inte förneka.
Kylan som har fostrat mig.
För jag har alltid sett den som mitt element.
När vinden får en att känna att man lever.
Jag är kall. Jag har gjort det till min sak.
Van att härda, ja, jag måste ju göra det hela tiden.
Kampen.
För när det är kallt och fruset inuti, varför ska man bry sig om det är det utanpå?
Och belöningen blir ännu större, när man kommer in i värmen igen.
Sparsamheten i landskapet, de matta färgerna.
Isen och vattnet som sammansmälter.
Det passar mig så perfekt.
Men helst skulle jag tagit någon med mig.
För vad betyder det vackra, om man inte har någon att dela det med?
Hela viken norrut var täckt, så att man inte visste vad som var hav och vad som var land.
Karlsöarna låg som isberg vid horisonten, och i söder syntes Hoburgsklippan.
Kylan svepte in mitt redan väderbitna ansikte.
Därute skulle jag hitta mitt villebråd.
Berglärka och Vinterhämpling.
Nu står de båda på min lista.
Ja, när jag är där ute förstår jag att det är här som jag hör hemma.
Älskade detta landet.
Kylan som en del av mig, jag är van, härdar.
Så vitt.
För alla platser i världen som jag vill komma till, jag kan inte förneka.
Kylan som har fostrat mig.
För jag har alltid sett den som mitt element.
När vinden får en att känna att man lever.
Jag är kall. Jag har gjort det till min sak.
Van att härda, ja, jag måste ju göra det hela tiden.
Kampen.
För när det är kallt och fruset inuti, varför ska man bry sig om det är det utanpå?
Och belöningen blir ännu större, när man kommer in i värmen igen.
Sparsamheten i landskapet, de matta färgerna.
Isen och vattnet som sammansmälter.
Det passar mig så perfekt.
Men helst skulle jag tagit någon med mig.
För vad betyder det vackra, om man inte har någon att dela det med?
Kommentarer
Trackback
