Istället för ljud

Ja, just nu blev jag glad.

Jag har gjort det jag skulle.

Gjort min plikt.

Levt upp till mina ideal.

Det räcker för mig.

Och vi hittar ju alla lyckan på olika sätt.

---

Försök att få dig att förstå nu när du mår bra. Det tjänar ingenting till att du går ner dig. Du blir inte visare i misären. Du möter bara samma gamla problem igen, de som du inte kan bemöta utan att rycka upp dig.

Förstå Hannes. örstå att du är bättre än så.

---

Och jag vet.

Någon som jag får aldrig en flicka som du.

Kanske är du för bra för att vara sann.

Din enda brist varandes din tro, det som jag saknar.

Och jag som så gärna vill tro.

Tro på dig.

(Nej, jag vet att du inte ser det här och förmodligen aldrig heller kommer att göra det, men jag säger ändå du - lite som när jag pratar med bilden av dig, i mitt huvud. Där följer du varje steg jag tar, ser alla mina brister och fel.)

Men jag skulle förlora mig i dig, bara jag fick ett svar.

(Idiot, Hannes - vill du ha ett svar så får du gå och ta det.)

Men du, flicka.

Underbara, vackra flicka.

Varför ska jag vara ett undantag?

Du som hyser så gränslöst mycket kärlek, jag måste väl kunna få ta del av den?

Kanske även du ger den bara till dina utvalda.

Kanske även du blundar för dem som verkar vara bortom räddning.

Hemska tanke, ja.

Men du är god.

Det måste du vara.

Något med dig lyser ju igenom.

Annars hade du ju trots allt varit en i mängden.

Och jag, jag är ynklig inför dig.

Men jag vet.

Om något i den här världen verkligen är sant.

Som vita linjer mot målet.

Jag tycker om dig villkorslöst.