Istället för ljud

För jag vet att pengar inte kan ge mig någonting.

Bara leda mig på vägen.

Vart ska jag ens då, över huvud taget?

Och jag vet att tillväxt, detta bevingade ord.

Det är bara summan av vår ignorans.

Ja, om jag nu bryr mig, den går ju på bekostnad av vår omvärld.

Jag vill se längre än till ekonomin.

Längre än till alla blinda trosuppfattningar.

Men ändå, något att tro på.

Jag kommer inte ifrån det ändå.

Och äligt talat, jag är ganska intresserad av att leva.

Det har visat sig vara så bra, om än bara stundtals i vissa lägen.

Men onekligen.

Jag känner bra och dåligt.

Jag känner vad jag vill och vad jag inte vill.

Även om jag självklart tvivlar.

Känner, det gör jag ändå.

Så nu då.

Kanske är det dags att sadla om.

Jag har inget att ge till den ideologi som jag anser är omöjlig.

Även om jag fortfarande sympatiserar med den.

Kanske ska jag helt enkelt gå in för vad jag är bättre på.

Och till råga på allt, engagerad i.

För vill du leva, Hannes, då måste du ha planer.

Eller kanske bara en överlevnadsinstinkt.

Ja.

I en stund som den här har jag det mer än gärna.

Afrika.

Fåglarna.

Inte minst du.

Allt detta och mycket mer.

Det får räcka för mig.

Källor för lycka.

Hur svårt kan det egentligen vara?