Angels

Ja, jag släpper tankarna nu.

Hänger mig istället åt doften.

Förlorad i det söta.

Ruset som får hela kroppen att skaka.

För ja, jag antar.

Det är här jag ska skriva de stora tankarna.

Men sanningen idag då.

De fick lysa med sin frånvaro.

Jag behöver ingen existenshets, optimeringskris eller fatalism.

Jag behöver bara bli nöjd.

Och ja, jag vet.

Jag är sannerligen lyckligt lottad.

För i stunden jag skriver detta.

Jag vet vad jag vill ha.

Ni människor, ni räcker till för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0