Istället för ljud

Och nu till det djupa.

Det hör väl hemma här.

Ja, för annars tar jag en paus.

Men då så.

Vad att bry sig om?

Vad att orka?

Vad att köpa?

Ja, det går vidare, omvandlas.

Ändå har du en kärna, Hannes.

Jag måste säga att den lyser igenom mer och mer igen.

För nu.

Du ville ha förändringen, trots allt.

Du fick den.

Lev den.

Det är inte ett brott att ändra sig från den man var eller är, till den man vill vara.

För vad har jag blivit, jämfört med förut?

Förrutom tvivel, ja, jag har förverkligat.

Åstadkommit så mycket som jag en gång drömde om.

Och jag vet, jag har sagt det här förut.

Jag låter det vara vackert.

Vackert som vi.

För som du frågade, vad är vi egentligen?

Något fint, jag vet det när du ler, i dina andetag och hjärtslag.

Händer som besvarar varandras tryck.

Något dålt, det spär bara på mystiken.

Det är vår ensak.

Vi ger det en handling.

För vad det än är, jag kan inte låta bli att förundras, bara jag vinner orken att tro.

Vi gör vad vi kan.

Försöker att få ut det vi tror är bra eller bättre.

Undviker att göra det svårare än vad det är.

Så kan man ha det.

Så vill jag ha det.

Jag kanske inte behöver hitta ord för oss.

Det räcker med att bara vara.

Jag skriver det och hoppas att du tänker på samma tillfälle som jag tänker på.

Just nu måste jag inte definiera.

Det räcker som det är.

Att veta att det finns hopp om mer bra.

För hoppfullt ska det väl vara, om det så bara är att få uppleva bra igen.

Härligt, som du.

Ja, det sista jag sa var ju onekligen att du var en härlig människa.