Efteråt
För en kort stund.
Det var bra igen.
Jag var rädd.
Nu är jag inte det längre.
Tack för ditt tålamod, och för din styrka.
Tiden läker kanske inte alla sår.
Men du är mån om att göra det själv.
Jag vet att du försöker.
Jag vet att du kommer att lyckas.
Sen kan tiden få läka sprickan mellan oss.
Eller så gör vi det också själva.
Bara vi två verkligen vill.
Jag hoppas bara, återigen.
För hoppet är väl det sista som lämnar en?
Kommentarer
Trackback
