Smärta

Älskade flicka.

Försök att se.

Så mycket smärta.

Det är inte värt det.

Så mycket lidande.

Du ger dig.

Ger dig för den som gjorde det.

Men jag vet.

Du som är så stark.

Du kan bättre.

Jag vet det.

Låt inte det onda vinna.

Det är ju du som är ljuset.

Det goda i min värld.

Den bästa av oss alla.

Trotsa det.

För jag är maktlös.

Och jag hatar det.

Men du.

Du har makten.

Du vinner om det är du själv som skapar ångesten.

Du säger att du alltid klarar dig själv.

Då är det dags att bevisa det.

Men nej, jag tvivlar inte.

Men när du mår så dåligt.

Kanske är du starkare med min hjälp.

Så låt mig.

Låt mig hjälpa dig.

Du behöver inte göra det ensam.

Jag kommer aldrig att skratta åt dig.

Och du sa:

Jag är din, bara inte på det sätt som du hoppades på.

Om det nu är så.

Då ser jag det som min plikt.

Oavsett vad du tycker.

Att skydda dig.

Att bry mig.

För ja.

Det måste vara så när man känner så här.

Så fina flicka.

Glöm aldrig.

Du är älskad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0