Istället för ljud

Snart är det över.

Fem år har gått sedan jag stod där vid grinden.

Inte längre ett barn.

Inte riktigt vuxen.

Men imorgon...

Är det steget som tas?

Jag slår inte om på en dag.

Jag ändrar mig inte och växer fullt ut.

Men växa, det ska jag väl redan ha gjort färdigt nu?

Jag blir ju trots allt, det.

Vuxen.

Med det kan jag väl bara inse.

Snart börjar det.

---

Jag har fortfarande mig själv i mig.

Nej Hannes, du tappar inte bort dig på vägen.

Jag måste ta mig igenom det här, om jag nu ska nå var jag vill.

Målen jag satte upp kräver trots allt vissa eftergifter gentemot rigida ideal.

Jag är redo.

Jag har ändå haft bilden så länge.

Bilden av att vara pragmatisk.

Var det då.

Bevisa det.

Jag tänker nå mina mål.

Jag tänker utvecklas med dem, om det så behövs.

Jag vet att jag inte glömmer vem jag är.

Var inte rädd.

Nej. 

Jag ska tro, och vara dum, för det är det enda jag kan.

Jag ska vara stark nu, fastän konflikten inte finns.

Stark nog att stå emot mig själv när jag försöker skapa den.

Självsäker, heter det så?

Ge mig anledning bara.

Anledning - det har du gott om nu.

---

Så sköt dina sysslor.

Arbeta.

Träna.

Älska.

Sov.

Allting går runt.

Ändå finner jag mig i det nu.

Jag ska vara nöjd.

Det är vackert.

Jag låter livet vara.

Vara som det är.

En stor dag som alla andra.