Istället för ljud

Tar mig samman.

Skyller på stressen för mina tvivel.

Ja, jag låser mig i negativa tankemönster.

De är svåra att bryta.

Men ändå, jag vet att jag kan.

Kanske ändrar jag på mer än en sak då.

Ja, du har nog startat en lavin i mig.

Jag bryter tvångstankar.

Jag ska stå på egna ben, utan att trycka ner mig själv.

Och trots allt.

Som jag sa, jag klarar mig.

Jag har alltid andra och annat.

Vänner, fåglar, länder, språk.

Så mycket som jag vill.

Det går egentligen ingen nöd på mig där.

Men så är det just detta.

Det som både tynger mig och i slutändan räddar mig.

Att jag vill ha dig.

Det är så mycket större än något annat.

Jag nöjer mig ikväll, hur vi båda än mår.

Nöjer mig med att veta att jag har en fin tanke.

Nu vill jag sova.

När jag vaknar så ska det dåliga vara borta.

Jag ska vara stabil, säker.

Må riktigt bra igen.