Istället för ljud

Återigen, ett vågspel.

Avägningen, hur långt man kan gå, och när.

Är det ärligast att vänta?

Nej, jag tänker inte spela.

Har jag ett problem så är det mitt.

Men jag väntar då.

Väntar tills jag är mer i balans själv.

Väntar och sköter min plikt.

Ja, sannerligen har du fått mig att ifrågasätta.

Men fortfarande är jag min egen.

Och jag har andra drömmar som inte får glömmas.

Planer jag inte ska grusa för ett tillfälligt rus.

Må det så vara av lycka eller ångest.

Men du.

Jag vill inte vara tillfällig.

Jag vet inte hur länge något varar, det vet man aldrig.

Men jag vill inte utgå från att det finns ett slutdatum.

Fastän, bara jag såg en mening med det.

Jag skulle kanske öppna ögonen för andra igen.

Jag vill trots allt ha lite mothugg också.

---

Men nej.

Låt det inte vara en kamp.

Låt det vara fint.

För jag vet.

Inget jag säger kan bevisa mig.

Men ändå, ja, jag har mer att ge.

Jag tror bra om mig själv, jag måste erkänna det.

Jag hoppas bara att det bra i mig kan bli bra för dig på riktigt igen.