.

Saknad kontra lättnad.

Ärligheten framför allt?

Står jag själv nu?

Vem ska vakta min rygg?

Vem ska jag luta mig emot?

Lyckan ligger inte i någon annans famn.

Inte nu, inte än.

Sviterna måste kännas först.

På egen hand, igen.

Men nej.

Jag ska inte tillbaka dit.

Inte i bitterhet.

Inte i självförakt.

Inte i självförnekande.

Inte i självplågande.

Inte i självgodhet.

Lid inte så.

Gotta dig inte i det, Hannes.

Sakna hur mycket du vill, men ångra inte.

Nu har jag levt.

Mer levande än någonsin tidigare.

Du var min handling.

Mitt största.

Vad är du nu?

Fortfarande den finaste.

Min älskade.

Min tryggaste.

Min svikare.

Min vän.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0