Blue
Nej.
Jag varken vill eller kan rättfärdiga mig själv.
Inte i något avseende.
Så nu idag, när jag förnekat mig själv ännu en gång?
Hur tror jag fortfarande att jag kommer att lyckas?
Hur ska jag kunna övervinna samma problem jag ställer mig själv inför, gång på gång?
Två år har gått, och inte verkar jag ha lärt mig något.
Men själva klagandet är en återvändsgränd, som alltid.
Men nu till min plikt.
Det finns i alla fall en idag som jag inte tänker svika.
Nu förstod jag slutligen en döende sommars sista plågade ord.
Jag kände kylan och ovissheten.
Den barnsliga, naiva längtan.
Och det allra finaste, mystiska, som försvann för länge sen.
Jag varken vill eller kan rättfärdiga mig själv.
Inte i något avseende.
Så nu idag, när jag förnekat mig själv ännu en gång?
Hur tror jag fortfarande att jag kommer att lyckas?
Hur ska jag kunna övervinna samma problem jag ställer mig själv inför, gång på gång?
Två år har gått, och inte verkar jag ha lärt mig något.
Men själva klagandet är en återvändsgränd, som alltid.
Men nu till min plikt.
Det finns i alla fall en idag som jag inte tänker svika.
Nu förstod jag slutligen en döende sommars sista plågade ord.
Jag kände kylan och ovissheten.
Den barnsliga, naiva längtan.
Och det allra finaste, mystiska, som försvann för länge sen.
Kommentarer
Trackback
