Uldrer
Nu ska jag flyga fram igen, nu när han är hel, han som tjänat mig troget så länge.
Cykeln är människans bästa vän.
Kamtjatka
Vändpunkt
Enformigt och idiotiskt, det är vad det är.
Att bara komma dragandes med samma temata.
Du som aldrig kan lämna allvaret, vars existens hela tiden balanserar på en jävligt skör tråd.
Bra eller dåligt, men du vill aldrig se något i svart och vitt.
Så du känner för att bryta trenden. Gör det då. Gör det Hannes.
Gör det och se vad som händer.
Idag var en bra dag, jag kan inte säga något annat. Hela veckan har varit rätt bra faktiskt.
Men ändå är du inte nöjd.
Omgiven av så många trevliga människor, det mesta gick din väg.
Fortfarande kan jag inte följa upp mina segrar.
Å ja Hannes, visst är du kvar. Kvar i samma mönster som alla dina alster följer.
Så du säger, har sagt länge, ja, att du vill ändra dig.
Komma fram till en vändpunkt, och sen ska problemen vara över.
Men självklart vet du redan svaret. Denna punkt finns inte. Alltid har du valet. Kanske är det bara att göra det - för att i nästa stund ställas inför ytterligare ett val.
En långdragen process, men just idag känner jag att den går framåt, uppåt.
Inget ska ta det ifrån mig.
Enjoy the silence
Så du lät situationen glida ur ditt grepp, igen, som vanligt.
Hade du inte lovat dig att, för en gångs skull, ta allting lugnt och sansat?
Inte ge efter för frustrationen.
Inte få utlopp för aggressionen.
Så det fick bli en tyst dag, tagen av ditt eget misslyckande. Svagheten som jag hatar.
Men varför Hannes? När ska du lära dig disciplin?
Lyssna på mig. Gör som jag säger. Bit ihop, ta skit, och kom ut som en segrare.
"Nej" säger den andra rösten. Det går bara i teorin.
Verkligheten är bra mycket svårare.
Svår för den som inte kan logaritmer och som inte ens kan förmå sig hoppa över ett tal för att göra ett annat, enklare.
Svår för den som har annat, andra problem att tänka på, än matte.
För problem, det är verkligen något jag inte behöver söka länge för att hitta.
Ge dig bara.
Ge mig en käftsmäll, jag är feg.
Dra ut på det mer bara, och skratta glädjelöst när det är förlorat utan att du ens försökt.
Stunden nalkas. Är du redo?
Jag är alltid redo. Jag kan alltid göra det.
Det är så det ska vara.
Kom bara, jag ska visa er.
Jag har alltid något att säga - har ni det?
En perfekt och underbar lag.
Jag vill ju tro att ni är de ni utger er för att vara. Goda.
Som jag.
Skryt lagom Hannes...men det var ju aldrig din avsikt att göra något fel.
Jag har hittat nånting vackert, vännen.
Ser du vad jag ser?
Jag är nästan som du.
Eller rättare sagt: Så skulle jag vilja vara.
Nästan perfekt
Frågan är bara om du kan följa upp det.
Som Hannibal vet du hur man vinner, men inte hur du ska använda segern.
Men jag vinner alltid i mitt bästa.
Men vad mer, ja nu kommer en omvälvning.
Vad fick du se då? Vad kastade sinnet in i tumult och obalans?
En helig, en illusion som bröts.
Eller gjorde den det? Kanske bara avväpnades, avdemoniserades något.
Skönhet sällan skådad, för mig nästan perfekt.
Värde
Ja, nu har jag sett den så bra filmen av geniet som aldrig riktigt lämnat sitt tidiga tonårsjag.
Ja, den var bra, rent objektivt väldigt bra, men när jag ska dra en slutsats så faller den platt, för genom all ondska är moralen och värderingarna helt borta.
Ja verkligen, där satt det inget värde på människors liv.
Så när jag sen får höra brevet om vår frånvarande kamrat läsas upp, vad som har hänt hela tiden i det tysta.
När jag snabbt inser att det brevet, om saker hade varit lite annorlunda, lika gärna kunde ha handlat om mig.
När jag tänker tillbaka på flickan som jag, för att visa mig självständig och stark, tillslut lämnade, hon som jag ibland var tvungen att stötta så, och tvärtom.
Då.
Då kommer svaret krypande någonstans, det där om ödmjukhet som jag älskar.
I viss mån bryr man väl sig mindre så länge man själv inte är drabbad, men de ligger oftast bara i att man inte skulle orka så mycket, hoppas jag.
Så mycket som är bortom alla former av priser och betalningar, när det kommer till dessa värderingar.
Köld
För rädd att bryta den illusion jag byggt upp i mitt bästa.
Rädd att den ska vara större, vackrare, bättre, än det riktiga.
Så jag får övertyga mig, igen, om hur du bevisar det största.
Liksom insvepta i ett hölje av kyla var mina fingrar, men jag frös inte. Jag brukar inte göra det.
Inte med dig, eller med någon av dina föregångare. Det bästa skyddet mot kyla.
Jag blev bara kallare i blodet, härdade ut, som jag alltid gör.
Nu kommer en lång kall vinter, en vinter i ditt namn.
Du håller mig varm, inuti och utanpå.
Fel?
Ja, jag har skjutit upp det länge nog.
Som alltid, när det blir såhär...
När jag tillslut gör det, kommer illusionen att brytas då?
Åh, Hannes, vad gör du om det visar sig att du hade fel?
Fel hela tiden, nej, så får det bara inte vara...
Fel i din tillit på flickan som det största. Hon som är målet.
För var skulle jag annars gå?
Ja, jag håller färgen, fortsätter i samma mönster. Tvivel.
För
Jag tyckte om det, som alltid.
Ja, människa, dig vill jag lita på.
Och mer sådant, ja mer sådant vill jag ha.
För nej, jag tröttnar aldrig.
Aldrig på skönhet.
Aldrig på flickan.
Aldrig på människan.
För mig blir ni heliga, högst subjektivt då objektiv moral saknas.
För om man blir lyckligare av att tro på något, att ha ett mål - vad vore då bättre än det största!?
Så jag trodde på det, en stund åtminstonne, och var glad.
Ja, jag sa att jag var glad.
Men det bästa av allt - sen, då höll det i sig.
Jag njöt av varenda liten minut av väntans bortslösade tid, för sällskapets skull.
Varje liten stund på jorden.
Varje vackert liv jag har tur att ta del av.
För när humöret faller på, varför inte göra det?
Det är den chans jag får.
Så med tillit på det bra i livet, ställer jag mig bland många för att möta de som vill förstöra imorgon.
Möta de som vill skylla felen på någon annan istället för att våga gå emot sig själva, ifrågasätta. Svart och vitt.
För om det var något jag verkligen förstod i Litauen, en stor insikt om man så vill, så blev så klar, var det att vi människor aldrig kan bygga på konkurrens. Vi måste bygga på samarbete.
Imorgon har vi chansen att visa det.
Ut
Det känns bra.
Så jävla bra.
Ut imorgon. Ut till det som passar mig bäst, i fält. Kikaren och fågelboken. Sången som jag inte längre kan höra.
Frihet. Vackert.
Ja, jag gillar den här ön...
