.
Varje gång du möter min blick
blir min värld en aning större
blir min värld en aning större
Vad?
Och nu till det djupa.
Det hör väl hemma här.
Ja, för annars tar jag en paus.
Men då så.
Vad att bry sig om?
Vad att orka?
Vad att köpa?
Ja, det går vidare, omvandlas.
Ändå har du en kärna, Hannes.
Jag måste säga att den lyser igenom mer och mer igen.
För nu.
Du ville ha förändringen, trots allt.
Du fick den.
Lev den.
Det är inte ett brott att ändra sig från den man var eller är, till den man vill vara.
För vad har jag blivit, jämfört med förut?
Förrutom tvivel, ja, jag har förverkligat.
Åstadkommit så mycket som jag en gång drömde om.
Och jag vet, jag har sagt det här förut.
Jag låter det vara vackert.
Vackert som vi.
För som du frågade, vad är vi egentligen?
Något fint, jag vet det när du ler, i dina andetag och hjärtslag.
Händer som besvarar varandras tryck.
Något dålt, det spär bara på mystiken.
Det är vår ensak.
Vi ger det en handling.
För vad det än är, jag kan inte låta bli att förundras, bara jag vinner orken att tro.
Vi gör vad vi kan.
Försöker att få ut det vi tror är bra eller bättre.
Undviker att göra det svårare än vad det är.
Så kan man ha det.
Så vill jag ha det.
Jag kanske inte behöver hitta ord för oss.
Det räcker med att bara vara.
Jag skriver det och hoppas att du tänker på samma tillfälle som jag tänker på.
Just nu måste jag inte definiera.
Det räcker som det är.
Att veta att det finns hopp om mer bra.
För hoppfullt ska det väl vara, om det så bara är att få uppleva bra igen.
Härligt, som du.
Ja, det sista jag sa var ju onekligen att du var en härlig människa.
Det hör väl hemma här.
Ja, för annars tar jag en paus.
Men då så.
Vad att bry sig om?
Vad att orka?
Vad att köpa?
Ja, det går vidare, omvandlas.
Ändå har du en kärna, Hannes.
Jag måste säga att den lyser igenom mer och mer igen.
För nu.
Du ville ha förändringen, trots allt.
Du fick den.
Lev den.
Det är inte ett brott att ändra sig från den man var eller är, till den man vill vara.
För vad har jag blivit, jämfört med förut?
Förrutom tvivel, ja, jag har förverkligat.
Åstadkommit så mycket som jag en gång drömde om.
Och jag vet, jag har sagt det här förut.
Jag låter det vara vackert.
Vackert som vi.
För som du frågade, vad är vi egentligen?
Något fint, jag vet det när du ler, i dina andetag och hjärtslag.
Händer som besvarar varandras tryck.
Något dålt, det spär bara på mystiken.
Det är vår ensak.
Vi ger det en handling.
För vad det än är, jag kan inte låta bli att förundras, bara jag vinner orken att tro.
Vi gör vad vi kan.
Försöker att få ut det vi tror är bra eller bättre.
Undviker att göra det svårare än vad det är.
Så kan man ha det.
Så vill jag ha det.
Jag kanske inte behöver hitta ord för oss.
Det räcker med att bara vara.
Jag skriver det och hoppas att du tänker på samma tillfälle som jag tänker på.
Just nu måste jag inte definiera.
Det räcker som det är.
Att veta att det finns hopp om mer bra.
För hoppfullt ska det väl vara, om det så bara är att få uppleva bra igen.
Härligt, som du.
Ja, det sista jag sa var ju onekligen att du var en härlig människa.
Skisser för Sommaren
En passande titel för musiken som ska karaktärisera just den här tiden.
Ja, det var nog tänkt så.
För smått frälst blir jag väl igen.
Musiken jag fann mig i sviker aldrig.
Nu får jag mer.
Bara det ska väl kunna göra mig nöjd.
Jag får min plats i solen.
Ja, det var nog tänkt så.
För smått frälst blir jag väl igen.
Musiken jag fann mig i sviker aldrig.
Nu får jag mer.
Bara det ska väl kunna göra mig nöjd.
Jag får min plats i solen.
Davaj
Är det beslutsångesten igen?
I möjligheternas land.
Hur mycket kan man inte tänkas vilja?
Men för att få något, måste man mista något annat.
Så ge.
Ge med dig, Hannes.
Ge dig den väg du vill ha.
Farligare än så är det inte.
Nej, där uppe i grottan, på berget.
Det var så fint.
Sommar.
Försa dagen efter att intervallet uppfyllts.
Jag var nöjd.
Du skulle varit med.
I möjligheternas land.
Hur mycket kan man inte tänkas vilja?
Men för att få något, måste man mista något annat.
Så ge.
Ge med dig, Hannes.
Ge dig den väg du vill ha.
Farligare än så är det inte.
Nej, där uppe i grottan, på berget.
Det var så fint.
Sommar.
Försa dagen efter att intervallet uppfyllts.
Jag var nöjd.
Du skulle varit med.
Mercy Street
Dreaming of the tenderness-the tremble in the hips
of kissing Mary's lips
mercy, mercy, looking for mercy
mercy, mercy, looking for mercy
När kroppar talar.
Ja, det behöver inte ändras.
Vi kan ha det så bra.
of kissing Mary's lips
mercy, mercy, looking for mercy
mercy, mercy, looking for mercy
När kroppar talar.
Ja, det behöver inte ändras.
Vi kan ha det så bra.
Märk
Se.
Idag har jag åstadkommit något.
Jag bryter apatin och beslutsångesten.
Ersätter den med existensglädje.
För ja, det stämmer, det som jag sa.
Idag har jag inte klagat.
Kanske inte den bästa dagen.
Men heller inte den sämsta.
Idag har jag åstadkommit något.
Jag bryter apatin och beslutsångesten.
Ersätter den med existensglädje.
För ja, det stämmer, det som jag sa.
Idag har jag inte klagat.
Kanske inte den bästa dagen.
Men heller inte den sämsta.
Never let me down again
Nu ska du vara nöjd, Hannes.
Du sa att du aldrig skulle klaga igen.
Helt färdig är jag inte.
Och helt och hållet stämmer inte vad jag lovade mig.
Men delvis, åtminstonne.
Here we are now, entertain us.
Men hur Hannes?
Hur ska jag tillfredsställa båda mina sidor?
Gör det inte svårare än vad det där.
Över huvud taget, jag ser inget dåligt.
Det skulle vara att jag inte kan greppa situationen.
Då är det väl bara att försöka hålla kontrollen?
Gör det.
Idag skulle varit starten.
Ärligt talat, det gick inte bra.
Imorgon kan bara bli bättre.
Jag är redo nu.
Jag säger det så ofta.
Men om jag ska kunna göra ett avstamp.
Ta kontroll över mitt liv, som jag vill ha det.
När jag förstår vad som verkligen händer.
Ja, det lämpar sig sig så bra nu.
Du sa att du aldrig skulle klaga igen.
Helt färdig är jag inte.
Och helt och hållet stämmer inte vad jag lovade mig.
Men delvis, åtminstonne.
Here we are now, entertain us.
Men hur Hannes?
Hur ska jag tillfredsställa båda mina sidor?
Gör det inte svårare än vad det där.
Över huvud taget, jag ser inget dåligt.
Det skulle vara att jag inte kan greppa situationen.
Då är det väl bara att försöka hålla kontrollen?
Gör det.
Idag skulle varit starten.
Ärligt talat, det gick inte bra.
Imorgon kan bara bli bättre.
Jag är redo nu.
Jag säger det så ofta.
Men om jag ska kunna göra ett avstamp.
Ta kontroll över mitt liv, som jag vill ha det.
När jag förstår vad som verkligen händer.
Ja, det lämpar sig sig så bra nu.
Thinner
Lägg ner, Hannes.
Nu börjar jag om.
Nu är jag fri, om så bara för stunden.
Begär jag vad andra har nu igen?
Är jag avundsjuk?
Jag vet inte hur stor plats jag tänker ge det.
Jag vet vad som är bra för mig.
Jag har mina planer och mål, jag med.
Och vad som än händer.
Nu kan ingen skratta.
Åtminstonne inte så att jag tar åt mig av det.
Men vart vill jag komma nu då?
Jag vill inte vandra planlöst ännu en sommar.
Jag har mitt arbete.
Utför det då, Hannes.
Om så bara som ett substitut för något annat.
Ja, jag ska visa att jag kan.
Återväcka gamla drömmar om att ge allt en mening.
Nihilism och apati, nej, jag klarar det inte i praktiken.
Jag måste uträtta något, meningslöst eller ej.
Och jag vet ju trots allt.
Alltid kommer något att betyda något.
Jag vill bara hitta gnistan igen.
Det finns fler, ja, det är ju sant.
Människorna kan duga som intresse.
Till och med ursäkt om det passar sig.
Jag behöver bara sträcka ut handen och nå dem.
Precis som jag fick en hand igår, i min svåraste stund.
Jag är inte rädd längre.
Frågan är bara om jag bryr mig.
Jag antar att jag borde göra det.
Vi båda behöver mer.
Skulle det vara ett svek, från någon?
Nej.
Inte dömma.
Bara älska.
Är jag fri att välja, så blir det mitt eviga val.
Och händers beröring talar oftast bättre än munnars ord.
Så se inget dåligt.
Jag väljer att vara stark nu.
Väljer att vara trivialt anpassad, bara för lyckan.
Avstamp på egen hand.
Det kommer att gå bra.
Nu börjar jag om.
Nu är jag fri, om så bara för stunden.
Begär jag vad andra har nu igen?
Är jag avundsjuk?
Jag vet inte hur stor plats jag tänker ge det.
Jag vet vad som är bra för mig.
Jag har mina planer och mål, jag med.
Och vad som än händer.
Nu kan ingen skratta.
Åtminstonne inte så att jag tar åt mig av det.
Men vart vill jag komma nu då?
Jag vill inte vandra planlöst ännu en sommar.
Jag har mitt arbete.
Utför det då, Hannes.
Om så bara som ett substitut för något annat.
Ja, jag ska visa att jag kan.
Återväcka gamla drömmar om att ge allt en mening.
Nihilism och apati, nej, jag klarar det inte i praktiken.
Jag måste uträtta något, meningslöst eller ej.
Och jag vet ju trots allt.
Alltid kommer något att betyda något.
Jag vill bara hitta gnistan igen.
Det finns fler, ja, det är ju sant.
Människorna kan duga som intresse.
Till och med ursäkt om det passar sig.
Jag behöver bara sträcka ut handen och nå dem.
Precis som jag fick en hand igår, i min svåraste stund.
Jag är inte rädd längre.
Frågan är bara om jag bryr mig.
Jag antar att jag borde göra det.
Vi båda behöver mer.
Skulle det vara ett svek, från någon?
Nej.
Inte dömma.
Bara älska.
Är jag fri att välja, så blir det mitt eviga val.
Och händers beröring talar oftast bättre än munnars ord.
Så se inget dåligt.
Jag väljer att vara stark nu.
Väljer att vara trivialt anpassad, bara för lyckan.
Avstamp på egen hand.
Det kommer att gå bra.
Helare
Lägg dig ner precis som du
alltid gör när
Jag vill ha min tunga
där
du är, så nära att du blir våt
för så nära får jag faktiskt gå…
Verk
I väntan på nästa under.
Apatin förlorar greppet.
Till handling, min vän.
Bygg livet du ville.
Du har det nästan inom räckhåll, Hannes.
Apatin förlorar greppet.
Till handling, min vän.
Bygg livet du ville.
Du har det nästan inom räckhåll, Hannes.
Mening
Samma tankar repeteras om och om igen.
Ge mig rum.
Ja, det blir bättre när jag uttrycker mig.
På mina egna villkor, dessutom.
Så nu, igen.
Tänk inte.
Vill du ha det så, Hannes?
Kanske.
Jag vet att jag mår bra av det.
Med er vänder det igen, om inte tidigare.
Jag längtar redan.
För ja, jag måste erkänna.
Jag är långt ifrån likgiltig.
Precis som jag vill ha det, alltså.
Var nöjd.
Och nöj dig där.
Ge mig rum.
Ja, det blir bättre när jag uttrycker mig.
På mina egna villkor, dessutom.
Så nu, igen.
Tänk inte.
Vill du ha det så, Hannes?
Kanske.
Jag vet att jag mår bra av det.
Med er vänder det igen, om inte tidigare.
Jag längtar redan.
För ja, jag måste erkänna.
Jag är långt ifrån likgiltig.
Precis som jag vill ha det, alltså.
Var nöjd.
Och nöj dig där.
Angels
Ja, jag släpper tankarna nu.
Hänger mig istället åt doften.
Förlorad i det söta.
Ruset som får hela kroppen att skaka.
För ja, jag antar.
Det är här jag ska skriva de stora tankarna.
Men sanningen idag då.
De fick lysa med sin frånvaro.
Jag behöver ingen existenshets, optimeringskris eller fatalism.
Jag behöver bara bli nöjd.
Och ja, jag vet.
Jag är sannerligen lyckligt lottad.
För i stunden jag skriver detta.
Jag vet vad jag vill ha.
Ni människor, ni räcker till för mig.
Hänger mig istället åt doften.
Förlorad i det söta.
Ruset som får hela kroppen att skaka.
För ja, jag antar.
Det är här jag ska skriva de stora tankarna.
Men sanningen idag då.
De fick lysa med sin frånvaro.
Jag behöver ingen existenshets, optimeringskris eller fatalism.
Jag behöver bara bli nöjd.
Och ja, jag vet.
Jag är sannerligen lyckligt lottad.
För i stunden jag skriver detta.
Jag vet vad jag vill ha.
Ni människor, ni räcker till för mig.
.
Kanske är jag säker på att jag vill vara osäker.
Se alla delar av bilden, inte ta något för givet.
Men tänk, när jag tror på något, så fint det blir.
Återigen, en kombination av alla faktorer är väl sanningen.
Everything Will Be Alright
I believe in you and me
I'm coming to find you
If it takes me all night
Wrong until you make it
And I won't forget you
At least I'll try
And run, and run tonight
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
I was out shopping for a doll
To say the least, I thought I've seen them all
But then you took me by surprise
I'm dreaming bout those dreamy eyes
I never knew, I never knew
So take your suitcase, cause I don't mind
And baby doll, I meant it ever time
You don't need to compromise
I'm dreaming bout those dreamy eyes
I never knew, I never knew
But it's alright...
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
I'm coming to find you
If it takes me all night
Wrong until you make it
And I won't forget you
At least I'll try
And run, and run tonight
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
I was out shopping for a doll
To say the least, I thought I've seen them all
But then you took me by surprise
I'm dreaming bout those dreamy eyes
I never knew, I never knew
So take your suitcase, cause I don't mind
And baby doll, I meant it ever time
You don't need to compromise
I'm dreaming bout those dreamy eyes
I never knew, I never knew
But it's alright...
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
Bulle
Så kommer det sig åter.
Hur jag skriver, som uppkommen ur en svacka.
Ja, kanske mest då, av alla tillfällen.
Mest då behöver jag bevisa att jag hittat rätt igen.
För ja, nu ser jag mening och mål.
Och nej, jag tänker inte bry mig om att jag känner mig lättpåverkad.
Jag är trots allt bara en människa.
Lika stark eller svag som alla andra.
Bara i en egen tappning.
För nej, jag kommer aldrig att bli du.
Hannes, inbilla dig inget nu.
Vi båda vet det, och det är så det ska vara.
Jag nöjer mig där.
Ännu är det inte slut.
En liten del av kampen återstår.
Innan vi blir lössläppta för en tid.
Jag kommer att klara det.
Något annat får jag inte intala mig själv.
Om det så betyder att jag är dum.
Låt mig då vara det.
Jag ska klara det.
Och min längtan, ska den bli uppfylld till sist?
Sen frihet, eller kanske tomhet, vid härlighetens strand.
Jag vill se den.
Se det för vad det är.
Jag är redo att spräcka illusionerna.
Jag blir aldrig hel, men det är ett steg närmare ändå.
Hur jag skriver, som uppkommen ur en svacka.
Ja, kanske mest då, av alla tillfällen.
Mest då behöver jag bevisa att jag hittat rätt igen.
För ja, nu ser jag mening och mål.
Och nej, jag tänker inte bry mig om att jag känner mig lättpåverkad.
Jag är trots allt bara en människa.
Lika stark eller svag som alla andra.
Bara i en egen tappning.
För nej, jag kommer aldrig att bli du.
Hannes, inbilla dig inget nu.
Vi båda vet det, och det är så det ska vara.
Jag nöjer mig där.
Ännu är det inte slut.
En liten del av kampen återstår.
Innan vi blir lössläppta för en tid.
Jag kommer att klara det.
Något annat får jag inte intala mig själv.
Om det så betyder att jag är dum.
Låt mig då vara det.
Jag ska klara det.
Och min längtan, ska den bli uppfylld till sist?
Sen frihet, eller kanske tomhet, vid härlighetens strand.
Jag vill se den.
Se det för vad det är.
Jag är redo att spräcka illusionerna.
Jag blir aldrig hel, men det är ett steg närmare ändå.
Hud
När du var försvunnen.
Jag förde handen till mitt ansikte.
Ja, hela jag började skälva.
Förlorandes mig i din essens.
Liknandes den vid din närhet.
Din doft som fastnat på min hud.
Ord
Någon sorts segertåg.
Javisst, min evige vän.
Låt bara inte övermodet ta överhanden.
Ge riktiga, ärliga skäl.
Det är så det ska vara.
För ja.
Låt inte nihilisten bestämma.
Finn språket igen.
Orden som sammanfogas till budskapet;
Min vilja.
När de rena, obesudlade känslorna får träda fram.
Endast då gör och ger jag mig rättvisa.
Rättfärdigandet av min fina tanke.
Jag når så mycket längre med språket på min sida.
Så, min följeslagare, varandes både ordet och jag.
Jag behöver återta lyriken.
Återskapa dynamiken.
Djupet i skriften präglad av personlighet.
Inte minst för att underlätta mitt arbete.
Men ändå mest.
För att hylla flickan jag brinner för, mer än någon annan.
Ja, det är min största passion.
Visa det Hannes.
Visa skönheten, erkännandet och förverkligandet.
Kärleken skriven med ord.
Gör det.
Fastän de inte alltid räcker till...
Javisst, min evige vän.
Låt bara inte övermodet ta överhanden.
Ge riktiga, ärliga skäl.
Det är så det ska vara.
För ja.
Låt inte nihilisten bestämma.
Finn språket igen.
Orden som sammanfogas till budskapet;
Min vilja.
När de rena, obesudlade känslorna får träda fram.
Endast då gör och ger jag mig rättvisa.
Rättfärdigandet av min fina tanke.
Jag når så mycket längre med språket på min sida.
Så, min följeslagare, varandes både ordet och jag.
Jag behöver återta lyriken.
Återskapa dynamiken.
Djupet i skriften präglad av personlighet.
Inte minst för att underlätta mitt arbete.
Men ändå mest.
För att hylla flickan jag brinner för, mer än någon annan.
Ja, det är min största passion.
Visa det Hannes.
Visa skönheten, erkännandet och förverkligandet.
Kärleken skriven med ord.
Gör det.
Fastän de inte alltid räcker till...
