.
The stars are blazing like rebel diamonds cut out of the sun
When you read my mind
When you read my mind
Kräm
Snart är det över.
Fem år har gått sedan jag stod där vid grinden.
Inte längre ett barn.
Inte riktigt vuxen.
Men imorgon...
Är det steget som tas?
Jag slår inte om på en dag.
Jag ändrar mig inte och växer fullt ut.
Men växa, det ska jag väl redan ha gjort färdigt nu?
Jag blir ju trots allt, det.
Vuxen.
Med det kan jag väl bara inse.
Snart börjar det.
Jag har fortfarande mig själv i mig.
Nej Hannes, du tappar inte bort dig på vägen.
Jag måste ta mig igenom det här, om jag nu ska nå var jag vill.
Målen jag satte upp kräver trots allt vissa eftergifter gentemot rigida ideal.
Jag är redo.
Jag har ändå haft bilden så länge.
Bilden av att vara pragmatisk.
Var det då.
Bevisa det.
Jag tänker nå mina mål.
Jag tänker utvecklas med dem, om det så behövs.
Jag vet att jag inte glömmer vem jag är.
Var inte rädd.
Nej.
Jag ska tro, och vara dum, för det är det enda jag kan.
Jag ska vara stark nu, fastän konflikten inte finns.
Stark nog att stå emot mig själv när jag försöker skapa den.
Självsäker, heter det så?
Ge mig anledning bara.
Anledning - det har du gott om nu.
Så sköt dina sysslor.
Arbeta.
Träna.
Älska.
Sov.
Allting går runt.
Ändå finner jag mig i det nu.
Jag ska vara nöjd.
Det är vackert.
Jag låter livet vara.
Vara som det är.
En stor dag som alla andra.
Fem år har gått sedan jag stod där vid grinden.
Inte längre ett barn.
Inte riktigt vuxen.
Men imorgon...
Är det steget som tas?
Jag slår inte om på en dag.
Jag ändrar mig inte och växer fullt ut.
Men växa, det ska jag väl redan ha gjort färdigt nu?
Jag blir ju trots allt, det.
Vuxen.
Med det kan jag väl bara inse.
Snart börjar det.
Jag har fortfarande mig själv i mig.
Nej Hannes, du tappar inte bort dig på vägen.
Jag måste ta mig igenom det här, om jag nu ska nå var jag vill.
Målen jag satte upp kräver trots allt vissa eftergifter gentemot rigida ideal.
Jag är redo.
Jag har ändå haft bilden så länge.
Bilden av att vara pragmatisk.
Var det då.
Bevisa det.
Jag tänker nå mina mål.
Jag tänker utvecklas med dem, om det så behövs.
Jag vet att jag inte glömmer vem jag är.
Var inte rädd.
Nej.
Jag ska tro, och vara dum, för det är det enda jag kan.
Jag ska vara stark nu, fastän konflikten inte finns.
Stark nog att stå emot mig själv när jag försöker skapa den.
Självsäker, heter det så?
Ge mig anledning bara.
Anledning - det har du gott om nu.
Så sköt dina sysslor.
Arbeta.
Träna.
Älska.
Sov.
Allting går runt.
Ändå finner jag mig i det nu.
Jag ska vara nöjd.
Det är vackert.
Jag låter livet vara.
Vara som det är.
En stor dag som alla andra.
Låta
Låt mig behålla den här känslan, Hannes.
Idag, jag verkar sannerligen ha lyckats med det jag ville.
Jag verkar ha något jag tror på.
Men det bästa av allt.
Jag känner mig inte dum.
Och jag vet.
När jag verkligen vill är jag inte sen att agera.
Jag tog ett första steg mot det nya redan idag.
Låt det fortsätta så.
Idag, jag verkar sannerligen ha lyckats med det jag ville.
Jag verkar ha något jag tror på.
Men det bästa av allt.
Jag känner mig inte dum.
Och jag vet.
När jag verkligen vill är jag inte sen att agera.
Jag tog ett första steg mot det nya redan idag.
Låt det fortsätta så.
Read My Mind
Nu tar jag samman det som är jag.
Tackar för de fina stunderna.
Hoppas att jag har lärt mig något av de svåra.
Nu nalkas något nytt.
Ja.
Jag känner mig så fri.
Fri från tvånget att följa en omöjlig väg.
Lycklig, fastän jag förlorade.
Men det förstås, jag väljer ju att inte se det så.
För ett begär kan kanske stillas av någon annan.
Och allt annat, ja, jag tror att det blir bäst så här för oss båda.
Jag ska ha lärt mig något nu, jag lovar.
Även om du inte tycker om löften.
För ärligt talat, de tilltalar mig.
Jag ska veta den sanna innebörden av tolerans.
Det är den enda utvägen.
Så då återstår bara.
Tack, återigen, fina flicka.
För ja, jag tar mig friheten att säga att du är fin.
Du verkar ju inte tycka om det.
Men då får jag väl vara självisk, som med så mycket annat.
Men fakta är fakta.
Och fin är du.
Dock söker jag inte dina blå ögon nu.
Utan gröna som jag har förlorat mig i förut.
Tackar för de fina stunderna.
Hoppas att jag har lärt mig något av de svåra.
Nu nalkas något nytt.
Ja.
Jag känner mig så fri.
Fri från tvånget att följa en omöjlig väg.
Lycklig, fastän jag förlorade.
Men det förstås, jag väljer ju att inte se det så.
För ett begär kan kanske stillas av någon annan.
Och allt annat, ja, jag tror att det blir bäst så här för oss båda.
Jag ska ha lärt mig något nu, jag lovar.
Även om du inte tycker om löften.
För ärligt talat, de tilltalar mig.
Jag ska veta den sanna innebörden av tolerans.
Det är den enda utvägen.
Så då återstår bara.
Tack, återigen, fina flicka.
För ja, jag tar mig friheten att säga att du är fin.
Du verkar ju inte tycka om det.
Men då får jag väl vara självisk, som med så mycket annat.
Men fakta är fakta.
Och fin är du.
Dock söker jag inte dina blå ögon nu.
Utan gröna som jag har förlorat mig i förut.
Slut?
Så är stunden kommen.
Av mina ord, min vilja.
Även om det kanske var oundvikligt.
Ännu ett äventyr slutar här.
För att jag inte hållit mig undan det svåra.
Två människor kan aldrig vara tillsammans om det bara är svårt.
Jag klandrar dig inte.
Kanske kunde jag inte hålla mig undan det bara.
Min njutning är nog alltid bitterljuv.
För ja, du kallar mig hämmad.
Jag vill ha kontroll och söker sanningen utan fusk.
Och du, jag kallar dig ansvarslös.
För du verkar till och med vara stolt över att inte behöva bry dig.
Även om det uppenbarligen inte är så farligt som jag tror.
Men nej, vem orkar bry sig egentligen?
Vi tar bara olika vägar, och vissa av dem skär väl sig för mycket.
Din väg blir aldrig min.
Min väg blir aldrig din.
För även om jag har gett dig en försmak av smärtan du kan orsaka andra.
Jag släpper mitt kontrollbehov.
Jag kan kalla min typ trångsynta.
Då får jag stå för det, att jag har försökt ändra dig, svinigt som det må vara.
Men inte heller tänker jag vara så dum att jag inte förstår.
Jag måste förstå.
Alltid.
Så ett dilemma, ja.
Hur jag vill ut och se vad det innebär, allt som vållar mig smärta.
Sanningen är väl att jag kommer att luras till att ändra mig om inte annat.
Så jag håller mig till mitt naturliga tillstånd.
Kanske går våra vägar som sinuskurvor i varandra.
Möts ett kort ögonblick för att sen skiljas igen.
Jag vet inte.
Jag vet egentligen väldigt lite.
Jag kan bara lova att vad jag har känt är ingenting som jag någonsin kommer att glömma.
Jag kommer, om inte annat, att ägna det en tanke.
När jag står på toppen av vilket berg det än må bli.
I mitt esse.
Där jag hittar min sanning.
För ja.
Där ute, långt ute.
Där hör jag hemma.
Mitt sökande tar aldrig slut.
Men vackert blir det, i vilket fall som helst.
Av mina ord, min vilja.
Även om det kanske var oundvikligt.
Ännu ett äventyr slutar här.
För att jag inte hållit mig undan det svåra.
Två människor kan aldrig vara tillsammans om det bara är svårt.
Jag klandrar dig inte.
Kanske kunde jag inte hålla mig undan det bara.
Min njutning är nog alltid bitterljuv.
För ja, du kallar mig hämmad.
Jag vill ha kontroll och söker sanningen utan fusk.
Och du, jag kallar dig ansvarslös.
För du verkar till och med vara stolt över att inte behöva bry dig.
Även om det uppenbarligen inte är så farligt som jag tror.
Men nej, vem orkar bry sig egentligen?
Vi tar bara olika vägar, och vissa av dem skär väl sig för mycket.
Din väg blir aldrig min.
Min väg blir aldrig din.
För även om jag har gett dig en försmak av smärtan du kan orsaka andra.
Jag släpper mitt kontrollbehov.
Jag kan kalla min typ trångsynta.
Då får jag stå för det, att jag har försökt ändra dig, svinigt som det må vara.
Men inte heller tänker jag vara så dum att jag inte förstår.
Jag måste förstå.
Alltid.
Så ett dilemma, ja.
Hur jag vill ut och se vad det innebär, allt som vållar mig smärta.
Sanningen är väl att jag kommer att luras till att ändra mig om inte annat.
Så jag håller mig till mitt naturliga tillstånd.
Kanske går våra vägar som sinuskurvor i varandra.
Möts ett kort ögonblick för att sen skiljas igen.
Jag vet inte.
Jag vet egentligen väldigt lite.
Jag kan bara lova att vad jag har känt är ingenting som jag någonsin kommer att glömma.
Jag kommer, om inte annat, att ägna det en tanke.
När jag står på toppen av vilket berg det än må bli.
I mitt esse.
Där jag hittar min sanning.
För ja.
Där ute, långt ute.
Där hör jag hemma.
Mitt sökande tar aldrig slut.
Men vackert blir det, i vilket fall som helst.
Tillträde
Blott en vecka kvar.
Sen är jag där.
En del av den stora planen kommer säkerligen att misslyckas.
Egentligen är det bara patetiskt, så varför bry sig?
Det blir en dag som alla andra.
Men ända ett avstamp.
Jag ska vara redo nu.
Åtminstonne så pass att jag lär mig.
Det börjar bli dags.
Ja, Hannes.
Det blir nog man av dig, ska du se.
På dina egna villkor, förstås.
Sen är jag där.
En del av den stora planen kommer säkerligen att misslyckas.
Egentligen är det bara patetiskt, så varför bry sig?
Det blir en dag som alla andra.
Men ända ett avstamp.
Jag ska vara redo nu.
Åtminstonne så pass att jag lär mig.
Det börjar bli dags.
Ja, Hannes.
Det blir nog man av dig, ska du se.
På dina egna villkor, förstås.
Grön
Bra träning, detta.
Herre över sitt eget hus.
Ja, det kommer gå bra.
Och igår.
Gammal skönhet född på nytt.
I mina ögon.
Kanske som ett tack.
För torsdagens skratt.
Ja.
Det gjorde mig glad.
Herre över sitt eget hus.
Ja, det kommer gå bra.
Och igår.
Gammal skönhet född på nytt.
I mina ögon.
Kanske som ett tack.
För torsdagens skratt.
Ja.
Det gjorde mig glad.
Göra
Idiot, Hannes.
Öppna ögonen.
Ja, motivationen finns där.
Driver dig.
Skapa nu.
Agera.
Rum för att tänka får du naturligt.
Låt inget stoppa dig nu.
Åter och återigen.
En vändpunkt bland många, om jag så vill.
Och just nu, i skrivande stund.
Nu vill jag väldigt mycket.
Snälla Hannes.
Gör det bara.
Öppna ögonen.
Ja, motivationen finns där.
Driver dig.
Skapa nu.
Agera.
Rum för att tänka får du naturligt.
Låt inget stoppa dig nu.
Åter och återigen.
En vändpunkt bland många, om jag så vill.
Och just nu, i skrivande stund.
Nu vill jag väldigt mycket.
Snälla Hannes.
Gör det bara.
Driven
Så driv det inte längre.
Sluta beklaga dig, Hannes.
Det handlar inte om ömkan ändå.
Gör något vettigt istället.
Det handlar väl inte om att bevisa sig heller?
Så du behöver inte rättfärdiga dig då.
För övrigt kommer ditt handlande att göra det långväga mer.
Mer än stora, opassande och obekväma ord.
Ord som du känner dig tvungen att yttra.
Fastän de gräver din egen grav.
Låt det vara då.
Låt det bli som det blir.
Men nej.
Det är inte över.
Jag ser ingen anledning för att jag skulle tycka det.
Inte för att jag vägrar erkänna att jag har fel.
Utan för att det fortfarande känns rätt för mig.
Sluta beklaga dig, Hannes.
Det handlar inte om ömkan ändå.
Gör något vettigt istället.
Det handlar väl inte om att bevisa sig heller?
Så du behöver inte rättfärdiga dig då.
För övrigt kommer ditt handlande att göra det långväga mer.
Mer än stora, opassande och obekväma ord.
Ord som du känner dig tvungen att yttra.
Fastän de gräver din egen grav.
Låt det vara då.
Låt det bli som det blir.
Men nej.
Det är inte över.
Jag ser ingen anledning för att jag skulle tycka det.
Inte för att jag vägrar erkänna att jag har fel.
Utan för att det fortfarande känns rätt för mig.
Vill
Vill nå hela vägen fram.
Till härligheten.
Vill komma bort, nå ut.
Till det yttre.
Vill tvinga mig, lära mig disciplin.
Tills koncentrationsförmågan är inpräntad.
Vill bemästra situationen.
Vill ha kontroll.
Ge mig kontroll.
Hannes, var inte dum.
Lär dig dig själv för en gångs skull.
På riktigt.
Och när du då säger.
Om problemen tar slut, vad finns det då kvar att göra?
Kom ihåg då.
Att skapa nya problem.
Det är du bra på om något.
Till härligheten.
Vill komma bort, nå ut.
Till det yttre.
Vill tvinga mig, lära mig disciplin.
Tills koncentrationsförmågan är inpräntad.
Vill bemästra situationen.
Vill ha kontroll.
Ge mig kontroll.
Hannes, var inte dum.
Lär dig dig själv för en gångs skull.
På riktigt.
Och när du då säger.
Om problemen tar slut, vad finns det då kvar att göra?
Kom ihåg då.
Att skapa nya problem.
Det är du bra på om något.
Mer
Återigen, ett vågspel.
Avägningen, hur långt man kan gå, och när.
Är det ärligast att vänta?
Nej, jag tänker inte spela.
Har jag ett problem så är det mitt.
Men jag väntar då.
Väntar tills jag är mer i balans själv.
Väntar och sköter min plikt.
Ja, sannerligen har du fått mig att ifrågasätta.
Men fortfarande är jag min egen.
Och jag har andra drömmar som inte får glömmas.
Planer jag inte ska grusa för ett tillfälligt rus.
Må det så vara av lycka eller ångest.
Men du.
Jag vill inte vara tillfällig.
Jag vet inte hur länge något varar, det vet man aldrig.
Men jag vill inte utgå från att det finns ett slutdatum.
Fastän, bara jag såg en mening med det.
Jag skulle kanske öppna ögonen för andra igen.
Jag vill trots allt ha lite mothugg också.
Men nej.
Låt det inte vara en kamp.
Låt det vara fint.
För jag vet.
Inget jag säger kan bevisa mig.
Men ändå, ja, jag har mer att ge.
Jag tror bra om mig själv, jag måste erkänna det.
Jag hoppas bara att det bra i mig kan bli bra för dig på riktigt igen.
Avägningen, hur långt man kan gå, och när.
Är det ärligast att vänta?
Nej, jag tänker inte spela.
Har jag ett problem så är det mitt.
Men jag väntar då.
Väntar tills jag är mer i balans själv.
Väntar och sköter min plikt.
Ja, sannerligen har du fått mig att ifrågasätta.
Men fortfarande är jag min egen.
Och jag har andra drömmar som inte får glömmas.
Planer jag inte ska grusa för ett tillfälligt rus.
Må det så vara av lycka eller ångest.
Men du.
Jag vill inte vara tillfällig.
Jag vet inte hur länge något varar, det vet man aldrig.
Men jag vill inte utgå från att det finns ett slutdatum.
Fastän, bara jag såg en mening med det.
Jag skulle kanske öppna ögonen för andra igen.
Jag vill trots allt ha lite mothugg också.
Men nej.
Låt det inte vara en kamp.
Låt det vara fint.
För jag vet.
Inget jag säger kan bevisa mig.
Men ändå, ja, jag har mer att ge.
Jag tror bra om mig själv, jag måste erkänna det.
Jag hoppas bara att det bra i mig kan bli bra för dig på riktigt igen.
Lärdom
Lev med det, Hannes.
Går det inte så går det inte
Har jag något att förlora på det?
Just nu verkar det inte så.
Går det inte så går det inte
Har jag något att förlora på det?
Just nu verkar det inte så.
.
Bryt.
Längre
Det som får mig på fall.
När begäret går i kras.
När allting rämnar eftersom det tycks vara det enda ärliga.
Ja, ett begär är det.
Jag verkar inte kunna vara nöjd.
Men kanske kan jag komma lite närmre.
Lite till.
Så ska jag släppa allt som är jobbigt?
Låta det vara och hålla en fasad?
Vika undan de dagar som det finns där?
Kämpa emot?
Eller kanske bara vänta?
Ja, jag längtar.
Längtar tills det känns riktigt bra igen.
förhoppningsvis tar jag vara på tiden tills dess.
Om den nu kan ge mig något, det vill säga.
Med öppenhet ska det nog gå bra.
När begäret går i kras.
När allting rämnar eftersom det tycks vara det enda ärliga.
Ja, ett begär är det.
Jag verkar inte kunna vara nöjd.
Men kanske kan jag komma lite närmre.
Lite till.
Så ska jag släppa allt som är jobbigt?
Låta det vara och hålla en fasad?
Vika undan de dagar som det finns där?
Kämpa emot?
Eller kanske bara vänta?
Ja, jag längtar.
Längtar tills det känns riktigt bra igen.
förhoppningsvis tar jag vara på tiden tills dess.
Om den nu kan ge mig något, det vill säga.
Med öppenhet ska det nog gå bra.
Utveckling
Ett rikare liv.
Nu är jag där, vid det som jag ville ha?
Nej, inte helt.
Men jag har kommit längre.
Jag är ganska nöjd.
Jag mår bra.
Frågan blir hur det ska kunna hållas.
Men jag tror ärligt talat.
Jag kommer i längden att välja en betydligt ensammare väg.
De egna initiativen lyser med sin frånvaro.
Eller så är det kanske ointresset?
Ja, nu ska jag göra så som man bör.
Då flyter jag med, låter någon som redan kan visa vägen.
Förlora inte dig själv bara Hannes.
Bara du väljer att ge upp glider du snart tillbaka.
Jag ser ingen risk.
Bara en möjlighet till den utveckling som jag velat se hela tiden.
Omständigheterna gör den möjlig nu om något.
Och så jag förstås.
Mina val.
Min fria tanke.
Nu är jag där, vid det som jag ville ha?
Nej, inte helt.
Men jag har kommit längre.
Jag är ganska nöjd.
Jag mår bra.
Frågan blir hur det ska kunna hållas.
Men jag tror ärligt talat.
Jag kommer i längden att välja en betydligt ensammare väg.
De egna initiativen lyser med sin frånvaro.
Eller så är det kanske ointresset?
Ja, nu ska jag göra så som man bör.
Då flyter jag med, låter någon som redan kan visa vägen.
Förlora inte dig själv bara Hannes.
Bara du väljer att ge upp glider du snart tillbaka.
Jag ser ingen risk.
Bara en möjlighet till den utveckling som jag velat se hela tiden.
Omständigheterna gör den möjlig nu om något.
Och så jag förstås.
Mina val.
Min fria tanke.
Just nu
Just nu är det bra.
Bara bra, nästan.
Ta vara på det.
För vet du vad?
Det är väl ändå det största du kan ha?
Tilltron till människorna.
För en gångs skull tror jag på det här märkliga djuret igen.
Så jag avslutar med ett av mina favoritord.
Det som beskriver situationen bäst.
Fint.
Bara bra, nästan.
Ta vara på det.
För vet du vad?
Det är väl ändå det största du kan ha?
Tilltron till människorna.
För en gångs skull tror jag på det här märkliga djuret igen.
Så jag avslutar med ett av mina favoritord.
Det som beskriver situationen bäst.
Fint.
Avstamp
Nu är det igång igen Hannes, vare sig du vill det eller inte.
Jag välkomnar det.
Ett uppbrott igen.
Nu är det slut på larvet.
Om jag nu har mål.
Då får jag nu chansen att bevisa dem.
Lämna filosofin åt sidan.
Omsätta besluten, ställningstagandena, värderingarna och insikterna i praktiken.
Vill jag att det ska vara på ett sätt, då gör jag det så, så gott det går.
Ja, jag verkar sannerligen se hela livet som en uppladdning.
Men om det skulle komma en punkt där jag fick göra avstamp och använda mig av vad jag har lärt mig.
Vad säger då att det inte är nu?
Jag välkomnar det.
Ett uppbrott igen.
Nu är det slut på larvet.
Om jag nu har mål.
Då får jag nu chansen att bevisa dem.
Lämna filosofin åt sidan.
Omsätta besluten, ställningstagandena, värderingarna och insikterna i praktiken.
Vill jag att det ska vara på ett sätt, då gör jag det så, så gott det går.
Ja, jag verkar sannerligen se hela livet som en uppladdning.
Men om det skulle komma en punkt där jag fick göra avstamp och använda mig av vad jag har lärt mig.
Vad säger då att det inte är nu?
Suveränitet
Så nu måste jag väl ha lyckats?
Ett tillfälligt, ändå långsiktigt mål.
Ändå lever jag som om jag bara väntar på dagen då allt ska hända.
Ske utan eget initiativ.
Men helt ärligt.
Jag vet, man ska ta chanser även om man inte alltid kan nå dit man vill.
Men i misslyckandets stund känns det mest hopplöst.
Ta inte ut det i förskott bara, Hannes.
Ja, gör dina planer, skapa mål.
Vad har du annars att leva för?
Felet med dig är nog att du alltid ska se ett fel, min vän.
Ja Hannes.
Lugna ner dig lite.
Din jämviktsteori sätts i obalans av för många negativa tankar.
Men nu då.
Vad ska vara fel?
Acceptans var ordet, eller hur?
Skulle vi inte varit färdiga med det här för längesen?
Nej, antagligen inte.
För alla åsikter jag har uttryckt så har jag aldrig varit säker, så det tar nog ett ganska långt tag.
Men ändå.
Jag är närmare sanningen nu.
Min sanning, det vill säga.
Jag är bara rädd för att den inte är just min egen.
Att jag har fått den från andra, inte mina egna avväganden.
Rädd för att min egna vilja inte är fri.
Var inte rädd - så är det väl med alla, för allt?
Men du, flicka, du verkar synnerligen bara agera på eget initiativ.
Eller så vill du bara ge sken av det?
Så självständig att du aldrig låter dig påverkas av någon annan än du själv?
Nej, förlåt, men jag kan verkligen inte tro det.
Du tar intryck du med.
Men beundransvärt egen är du ändå.
Ett tillfälligt, ändå långsiktigt mål.
Ändå lever jag som om jag bara väntar på dagen då allt ska hända.
Ske utan eget initiativ.
Men helt ärligt.
Jag vet, man ska ta chanser även om man inte alltid kan nå dit man vill.
Men i misslyckandets stund känns det mest hopplöst.
Ta inte ut det i förskott bara, Hannes.
Ja, gör dina planer, skapa mål.
Vad har du annars att leva för?
Felet med dig är nog att du alltid ska se ett fel, min vän.
Ja Hannes.
Lugna ner dig lite.
Din jämviktsteori sätts i obalans av för många negativa tankar.
Men nu då.
Vad ska vara fel?
Acceptans var ordet, eller hur?
Skulle vi inte varit färdiga med det här för längesen?
Nej, antagligen inte.
För alla åsikter jag har uttryckt så har jag aldrig varit säker, så det tar nog ett ganska långt tag.
Men ändå.
Jag är närmare sanningen nu.
Min sanning, det vill säga.
Jag är bara rädd för att den inte är just min egen.
Att jag har fått den från andra, inte mina egna avväganden.
Rädd för att min egna vilja inte är fri.
Var inte rädd - så är det väl med alla, för allt?
Men du, flicka, du verkar synnerligen bara agera på eget initiativ.
Eller så vill du bara ge sken av det?
Så självständig att du aldrig låter dig påverkas av någon annan än du själv?
Nej, förlåt, men jag kan verkligen inte tro det.
Du tar intryck du med.
Men beundransvärt egen är du ändå.
.
Inte mycket att tillägga.
Konsekvensetiken tar överhanden.
Arbeta, nu är det slutligen dags.
Konsekvensetiken tar överhanden.
Arbeta, nu är det slutligen dags.
Lavin
Tar mig samman.
Skyller på stressen för mina tvivel.
Ja, jag låser mig i negativa tankemönster.
De är svåra att bryta.
Men ändå, jag vet att jag kan.
Kanske ändrar jag på mer än en sak då.
Ja, du har nog startat en lavin i mig.
Jag bryter tvångstankar.
Jag ska stå på egna ben, utan att trycka ner mig själv.
Och trots allt.
Som jag sa, jag klarar mig.
Jag har alltid andra och annat.
Vänner, fåglar, länder, språk.
Så mycket som jag vill.
Det går egentligen ingen nöd på mig där.
Men så är det just detta.
Det som både tynger mig och i slutändan räddar mig.
Att jag vill ha dig.
Det är så mycket större än något annat.
Jag nöjer mig ikväll, hur vi båda än mår.
Nöjer mig med att veta att jag har en fin tanke.
Nu vill jag sova.
När jag vaknar så ska det dåliga vara borta.
Jag ska vara stabil, säker.
Må riktigt bra igen.
Skyller på stressen för mina tvivel.
Ja, jag låser mig i negativa tankemönster.
De är svåra att bryta.
Men ändå, jag vet att jag kan.
Kanske ändrar jag på mer än en sak då.
Ja, du har nog startat en lavin i mig.
Jag bryter tvångstankar.
Jag ska stå på egna ben, utan att trycka ner mig själv.
Och trots allt.
Som jag sa, jag klarar mig.
Jag har alltid andra och annat.
Vänner, fåglar, länder, språk.
Så mycket som jag vill.
Det går egentligen ingen nöd på mig där.
Men så är det just detta.
Det som både tynger mig och i slutändan räddar mig.
Att jag vill ha dig.
Det är så mycket större än något annat.
Jag nöjer mig ikväll, hur vi båda än mår.
Nöjer mig med att veta att jag har en fin tanke.
Nu vill jag sova.
När jag vaknar så ska det dåliga vara borta.
Jag ska vara stabil, säker.
Må riktigt bra igen.
