Helare
Lägg dig ner precis som du
alltid gör när
Jag vill ha min tunga
där
du är, så nära att du blir våt
för så nära får jag faktiskt gå…
Verk
I väntan på nästa under.
Apatin förlorar greppet.
Till handling, min vän.
Bygg livet du ville.
Du har det nästan inom räckhåll, Hannes.
Apatin förlorar greppet.
Till handling, min vän.
Bygg livet du ville.
Du har det nästan inom räckhåll, Hannes.
Mening
Samma tankar repeteras om och om igen.
Ge mig rum.
Ja, det blir bättre när jag uttrycker mig.
På mina egna villkor, dessutom.
Så nu, igen.
Tänk inte.
Vill du ha det så, Hannes?
Kanske.
Jag vet att jag mår bra av det.
Med er vänder det igen, om inte tidigare.
Jag längtar redan.
För ja, jag måste erkänna.
Jag är långt ifrån likgiltig.
Precis som jag vill ha det, alltså.
Var nöjd.
Och nöj dig där.
Ge mig rum.
Ja, det blir bättre när jag uttrycker mig.
På mina egna villkor, dessutom.
Så nu, igen.
Tänk inte.
Vill du ha det så, Hannes?
Kanske.
Jag vet att jag mår bra av det.
Med er vänder det igen, om inte tidigare.
Jag längtar redan.
För ja, jag måste erkänna.
Jag är långt ifrån likgiltig.
Precis som jag vill ha det, alltså.
Var nöjd.
Och nöj dig där.
Angels
Ja, jag släpper tankarna nu.
Hänger mig istället åt doften.
Förlorad i det söta.
Ruset som får hela kroppen att skaka.
För ja, jag antar.
Det är här jag ska skriva de stora tankarna.
Men sanningen idag då.
De fick lysa med sin frånvaro.
Jag behöver ingen existenshets, optimeringskris eller fatalism.
Jag behöver bara bli nöjd.
Och ja, jag vet.
Jag är sannerligen lyckligt lottad.
För i stunden jag skriver detta.
Jag vet vad jag vill ha.
Ni människor, ni räcker till för mig.
Hänger mig istället åt doften.
Förlorad i det söta.
Ruset som får hela kroppen att skaka.
För ja, jag antar.
Det är här jag ska skriva de stora tankarna.
Men sanningen idag då.
De fick lysa med sin frånvaro.
Jag behöver ingen existenshets, optimeringskris eller fatalism.
Jag behöver bara bli nöjd.
Och ja, jag vet.
Jag är sannerligen lyckligt lottad.
För i stunden jag skriver detta.
Jag vet vad jag vill ha.
Ni människor, ni räcker till för mig.
.
Kanske är jag säker på att jag vill vara osäker.
Se alla delar av bilden, inte ta något för givet.
Men tänk, när jag tror på något, så fint det blir.
Återigen, en kombination av alla faktorer är väl sanningen.
Everything Will Be Alright
I believe in you and me
I'm coming to find you
If it takes me all night
Wrong until you make it
And I won't forget you
At least I'll try
And run, and run tonight
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
I was out shopping for a doll
To say the least, I thought I've seen them all
But then you took me by surprise
I'm dreaming bout those dreamy eyes
I never knew, I never knew
So take your suitcase, cause I don't mind
And baby doll, I meant it ever time
You don't need to compromise
I'm dreaming bout those dreamy eyes
I never knew, I never knew
But it's alright...
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
I'm coming to find you
If it takes me all night
Wrong until you make it
And I won't forget you
At least I'll try
And run, and run tonight
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
I was out shopping for a doll
To say the least, I thought I've seen them all
But then you took me by surprise
I'm dreaming bout those dreamy eyes
I never knew, I never knew
So take your suitcase, cause I don't mind
And baby doll, I meant it ever time
You don't need to compromise
I'm dreaming bout those dreamy eyes
I never knew, I never knew
But it's alright...
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
Everything will be alright
Bulle
Så kommer det sig åter.
Hur jag skriver, som uppkommen ur en svacka.
Ja, kanske mest då, av alla tillfällen.
Mest då behöver jag bevisa att jag hittat rätt igen.
För ja, nu ser jag mening och mål.
Och nej, jag tänker inte bry mig om att jag känner mig lättpåverkad.
Jag är trots allt bara en människa.
Lika stark eller svag som alla andra.
Bara i en egen tappning.
För nej, jag kommer aldrig att bli du.
Hannes, inbilla dig inget nu.
Vi båda vet det, och det är så det ska vara.
Jag nöjer mig där.
Ännu är det inte slut.
En liten del av kampen återstår.
Innan vi blir lössläppta för en tid.
Jag kommer att klara det.
Något annat får jag inte intala mig själv.
Om det så betyder att jag är dum.
Låt mig då vara det.
Jag ska klara det.
Och min längtan, ska den bli uppfylld till sist?
Sen frihet, eller kanske tomhet, vid härlighetens strand.
Jag vill se den.
Se det för vad det är.
Jag är redo att spräcka illusionerna.
Jag blir aldrig hel, men det är ett steg närmare ändå.
Hur jag skriver, som uppkommen ur en svacka.
Ja, kanske mest då, av alla tillfällen.
Mest då behöver jag bevisa att jag hittat rätt igen.
För ja, nu ser jag mening och mål.
Och nej, jag tänker inte bry mig om att jag känner mig lättpåverkad.
Jag är trots allt bara en människa.
Lika stark eller svag som alla andra.
Bara i en egen tappning.
För nej, jag kommer aldrig att bli du.
Hannes, inbilla dig inget nu.
Vi båda vet det, och det är så det ska vara.
Jag nöjer mig där.
Ännu är det inte slut.
En liten del av kampen återstår.
Innan vi blir lössläppta för en tid.
Jag kommer att klara det.
Något annat får jag inte intala mig själv.
Om det så betyder att jag är dum.
Låt mig då vara det.
Jag ska klara det.
Och min längtan, ska den bli uppfylld till sist?
Sen frihet, eller kanske tomhet, vid härlighetens strand.
Jag vill se den.
Se det för vad det är.
Jag är redo att spräcka illusionerna.
Jag blir aldrig hel, men det är ett steg närmare ändå.
Hud
När du var försvunnen.
Jag förde handen till mitt ansikte.
Ja, hela jag började skälva.
Förlorandes mig i din essens.
Liknandes den vid din närhet.
Din doft som fastnat på min hud.
Ord
Någon sorts segertåg.
Javisst, min evige vän.
Låt bara inte övermodet ta överhanden.
Ge riktiga, ärliga skäl.
Det är så det ska vara.
För ja.
Låt inte nihilisten bestämma.
Finn språket igen.
Orden som sammanfogas till budskapet;
Min vilja.
När de rena, obesudlade känslorna får träda fram.
Endast då gör och ger jag mig rättvisa.
Rättfärdigandet av min fina tanke.
Jag når så mycket längre med språket på min sida.
Så, min följeslagare, varandes både ordet och jag.
Jag behöver återta lyriken.
Återskapa dynamiken.
Djupet i skriften präglad av personlighet.
Inte minst för att underlätta mitt arbete.
Men ändå mest.
För att hylla flickan jag brinner för, mer än någon annan.
Ja, det är min största passion.
Visa det Hannes.
Visa skönheten, erkännandet och förverkligandet.
Kärleken skriven med ord.
Gör det.
Fastän de inte alltid räcker till...
Javisst, min evige vän.
Låt bara inte övermodet ta överhanden.
Ge riktiga, ärliga skäl.
Det är så det ska vara.
För ja.
Låt inte nihilisten bestämma.
Finn språket igen.
Orden som sammanfogas till budskapet;
Min vilja.
När de rena, obesudlade känslorna får träda fram.
Endast då gör och ger jag mig rättvisa.
Rättfärdigandet av min fina tanke.
Jag når så mycket längre med språket på min sida.
Så, min följeslagare, varandes både ordet och jag.
Jag behöver återta lyriken.
Återskapa dynamiken.
Djupet i skriften präglad av personlighet.
Inte minst för att underlätta mitt arbete.
Men ändå mest.
För att hylla flickan jag brinner för, mer än någon annan.
Ja, det är min största passion.
Visa det Hannes.
Visa skönheten, erkännandet och förverkligandet.
Kärleken skriven med ord.
Gör det.
Fastän de inte alltid räcker till...
.
The stars are blazing like rebel diamonds cut out of the sun
When you read my mind
When you read my mind
Kräm
Snart är det över.
Fem år har gått sedan jag stod där vid grinden.
Inte längre ett barn.
Inte riktigt vuxen.
Men imorgon...
Är det steget som tas?
Jag slår inte om på en dag.
Jag ändrar mig inte och växer fullt ut.
Men växa, det ska jag väl redan ha gjort färdigt nu?
Jag blir ju trots allt, det.
Vuxen.
Med det kan jag väl bara inse.
Snart börjar det.
Jag har fortfarande mig själv i mig.
Nej Hannes, du tappar inte bort dig på vägen.
Jag måste ta mig igenom det här, om jag nu ska nå var jag vill.
Målen jag satte upp kräver trots allt vissa eftergifter gentemot rigida ideal.
Jag är redo.
Jag har ändå haft bilden så länge.
Bilden av att vara pragmatisk.
Var det då.
Bevisa det.
Jag tänker nå mina mål.
Jag tänker utvecklas med dem, om det så behövs.
Jag vet att jag inte glömmer vem jag är.
Var inte rädd.
Nej.
Jag ska tro, och vara dum, för det är det enda jag kan.
Jag ska vara stark nu, fastän konflikten inte finns.
Stark nog att stå emot mig själv när jag försöker skapa den.
Självsäker, heter det så?
Ge mig anledning bara.
Anledning - det har du gott om nu.
Så sköt dina sysslor.
Arbeta.
Träna.
Älska.
Sov.
Allting går runt.
Ändå finner jag mig i det nu.
Jag ska vara nöjd.
Det är vackert.
Jag låter livet vara.
Vara som det är.
En stor dag som alla andra.
Fem år har gått sedan jag stod där vid grinden.
Inte längre ett barn.
Inte riktigt vuxen.
Men imorgon...
Är det steget som tas?
Jag slår inte om på en dag.
Jag ändrar mig inte och växer fullt ut.
Men växa, det ska jag väl redan ha gjort färdigt nu?
Jag blir ju trots allt, det.
Vuxen.
Med det kan jag väl bara inse.
Snart börjar det.
Jag har fortfarande mig själv i mig.
Nej Hannes, du tappar inte bort dig på vägen.
Jag måste ta mig igenom det här, om jag nu ska nå var jag vill.
Målen jag satte upp kräver trots allt vissa eftergifter gentemot rigida ideal.
Jag är redo.
Jag har ändå haft bilden så länge.
Bilden av att vara pragmatisk.
Var det då.
Bevisa det.
Jag tänker nå mina mål.
Jag tänker utvecklas med dem, om det så behövs.
Jag vet att jag inte glömmer vem jag är.
Var inte rädd.
Nej.
Jag ska tro, och vara dum, för det är det enda jag kan.
Jag ska vara stark nu, fastän konflikten inte finns.
Stark nog att stå emot mig själv när jag försöker skapa den.
Självsäker, heter det så?
Ge mig anledning bara.
Anledning - det har du gott om nu.
Så sköt dina sysslor.
Arbeta.
Träna.
Älska.
Sov.
Allting går runt.
Ändå finner jag mig i det nu.
Jag ska vara nöjd.
Det är vackert.
Jag låter livet vara.
Vara som det är.
En stor dag som alla andra.
Låta
Låt mig behålla den här känslan, Hannes.
Idag, jag verkar sannerligen ha lyckats med det jag ville.
Jag verkar ha något jag tror på.
Men det bästa av allt.
Jag känner mig inte dum.
Och jag vet.
När jag verkligen vill är jag inte sen att agera.
Jag tog ett första steg mot det nya redan idag.
Låt det fortsätta så.
Idag, jag verkar sannerligen ha lyckats med det jag ville.
Jag verkar ha något jag tror på.
Men det bästa av allt.
Jag känner mig inte dum.
Och jag vet.
När jag verkligen vill är jag inte sen att agera.
Jag tog ett första steg mot det nya redan idag.
Låt det fortsätta så.
Read My Mind
Nu tar jag samman det som är jag.
Tackar för de fina stunderna.
Hoppas att jag har lärt mig något av de svåra.
Nu nalkas något nytt.
Ja.
Jag känner mig så fri.
Fri från tvånget att följa en omöjlig väg.
Lycklig, fastän jag förlorade.
Men det förstås, jag väljer ju att inte se det så.
För ett begär kan kanske stillas av någon annan.
Och allt annat, ja, jag tror att det blir bäst så här för oss båda.
Jag ska ha lärt mig något nu, jag lovar.
Även om du inte tycker om löften.
För ärligt talat, de tilltalar mig.
Jag ska veta den sanna innebörden av tolerans.
Det är den enda utvägen.
Så då återstår bara.
Tack, återigen, fina flicka.
För ja, jag tar mig friheten att säga att du är fin.
Du verkar ju inte tycka om det.
Men då får jag väl vara självisk, som med så mycket annat.
Men fakta är fakta.
Och fin är du.
Dock söker jag inte dina blå ögon nu.
Utan gröna som jag har förlorat mig i förut.
Tackar för de fina stunderna.
Hoppas att jag har lärt mig något av de svåra.
Nu nalkas något nytt.
Ja.
Jag känner mig så fri.
Fri från tvånget att följa en omöjlig väg.
Lycklig, fastän jag förlorade.
Men det förstås, jag väljer ju att inte se det så.
För ett begär kan kanske stillas av någon annan.
Och allt annat, ja, jag tror att det blir bäst så här för oss båda.
Jag ska ha lärt mig något nu, jag lovar.
Även om du inte tycker om löften.
För ärligt talat, de tilltalar mig.
Jag ska veta den sanna innebörden av tolerans.
Det är den enda utvägen.
Så då återstår bara.
Tack, återigen, fina flicka.
För ja, jag tar mig friheten att säga att du är fin.
Du verkar ju inte tycka om det.
Men då får jag väl vara självisk, som med så mycket annat.
Men fakta är fakta.
Och fin är du.
Dock söker jag inte dina blå ögon nu.
Utan gröna som jag har förlorat mig i förut.
Slut?
Så är stunden kommen.
Av mina ord, min vilja.
Även om det kanske var oundvikligt.
Ännu ett äventyr slutar här.
För att jag inte hållit mig undan det svåra.
Två människor kan aldrig vara tillsammans om det bara är svårt.
Jag klandrar dig inte.
Kanske kunde jag inte hålla mig undan det bara.
Min njutning är nog alltid bitterljuv.
För ja, du kallar mig hämmad.
Jag vill ha kontroll och söker sanningen utan fusk.
Och du, jag kallar dig ansvarslös.
För du verkar till och med vara stolt över att inte behöva bry dig.
Även om det uppenbarligen inte är så farligt som jag tror.
Men nej, vem orkar bry sig egentligen?
Vi tar bara olika vägar, och vissa av dem skär väl sig för mycket.
Din väg blir aldrig min.
Min väg blir aldrig din.
För även om jag har gett dig en försmak av smärtan du kan orsaka andra.
Jag släpper mitt kontrollbehov.
Jag kan kalla min typ trångsynta.
Då får jag stå för det, att jag har försökt ändra dig, svinigt som det må vara.
Men inte heller tänker jag vara så dum att jag inte förstår.
Jag måste förstå.
Alltid.
Så ett dilemma, ja.
Hur jag vill ut och se vad det innebär, allt som vållar mig smärta.
Sanningen är väl att jag kommer att luras till att ändra mig om inte annat.
Så jag håller mig till mitt naturliga tillstånd.
Kanske går våra vägar som sinuskurvor i varandra.
Möts ett kort ögonblick för att sen skiljas igen.
Jag vet inte.
Jag vet egentligen väldigt lite.
Jag kan bara lova att vad jag har känt är ingenting som jag någonsin kommer att glömma.
Jag kommer, om inte annat, att ägna det en tanke.
När jag står på toppen av vilket berg det än må bli.
I mitt esse.
Där jag hittar min sanning.
För ja.
Där ute, långt ute.
Där hör jag hemma.
Mitt sökande tar aldrig slut.
Men vackert blir det, i vilket fall som helst.
Av mina ord, min vilja.
Även om det kanske var oundvikligt.
Ännu ett äventyr slutar här.
För att jag inte hållit mig undan det svåra.
Två människor kan aldrig vara tillsammans om det bara är svårt.
Jag klandrar dig inte.
Kanske kunde jag inte hålla mig undan det bara.
Min njutning är nog alltid bitterljuv.
För ja, du kallar mig hämmad.
Jag vill ha kontroll och söker sanningen utan fusk.
Och du, jag kallar dig ansvarslös.
För du verkar till och med vara stolt över att inte behöva bry dig.
Även om det uppenbarligen inte är så farligt som jag tror.
Men nej, vem orkar bry sig egentligen?
Vi tar bara olika vägar, och vissa av dem skär väl sig för mycket.
Din väg blir aldrig min.
Min väg blir aldrig din.
För även om jag har gett dig en försmak av smärtan du kan orsaka andra.
Jag släpper mitt kontrollbehov.
Jag kan kalla min typ trångsynta.
Då får jag stå för det, att jag har försökt ändra dig, svinigt som det må vara.
Men inte heller tänker jag vara så dum att jag inte förstår.
Jag måste förstå.
Alltid.
Så ett dilemma, ja.
Hur jag vill ut och se vad det innebär, allt som vållar mig smärta.
Sanningen är väl att jag kommer att luras till att ändra mig om inte annat.
Så jag håller mig till mitt naturliga tillstånd.
Kanske går våra vägar som sinuskurvor i varandra.
Möts ett kort ögonblick för att sen skiljas igen.
Jag vet inte.
Jag vet egentligen väldigt lite.
Jag kan bara lova att vad jag har känt är ingenting som jag någonsin kommer att glömma.
Jag kommer, om inte annat, att ägna det en tanke.
När jag står på toppen av vilket berg det än må bli.
I mitt esse.
Där jag hittar min sanning.
För ja.
Där ute, långt ute.
Där hör jag hemma.
Mitt sökande tar aldrig slut.
Men vackert blir det, i vilket fall som helst.
Tillträde
Blott en vecka kvar.
Sen är jag där.
En del av den stora planen kommer säkerligen att misslyckas.
Egentligen är det bara patetiskt, så varför bry sig?
Det blir en dag som alla andra.
Men ända ett avstamp.
Jag ska vara redo nu.
Åtminstonne så pass att jag lär mig.
Det börjar bli dags.
Ja, Hannes.
Det blir nog man av dig, ska du se.
På dina egna villkor, förstås.
Sen är jag där.
En del av den stora planen kommer säkerligen att misslyckas.
Egentligen är det bara patetiskt, så varför bry sig?
Det blir en dag som alla andra.
Men ända ett avstamp.
Jag ska vara redo nu.
Åtminstonne så pass att jag lär mig.
Det börjar bli dags.
Ja, Hannes.
Det blir nog man av dig, ska du se.
På dina egna villkor, förstås.
Grön
Bra träning, detta.
Herre över sitt eget hus.
Ja, det kommer gå bra.
Och igår.
Gammal skönhet född på nytt.
I mina ögon.
Kanske som ett tack.
För torsdagens skratt.
Ja.
Det gjorde mig glad.
Herre över sitt eget hus.
Ja, det kommer gå bra.
Och igår.
Gammal skönhet född på nytt.
I mina ögon.
Kanske som ett tack.
För torsdagens skratt.
Ja.
Det gjorde mig glad.
Göra
Idiot, Hannes.
Öppna ögonen.
Ja, motivationen finns där.
Driver dig.
Skapa nu.
Agera.
Rum för att tänka får du naturligt.
Låt inget stoppa dig nu.
Åter och återigen.
En vändpunkt bland många, om jag så vill.
Och just nu, i skrivande stund.
Nu vill jag väldigt mycket.
Snälla Hannes.
Gör det bara.
Öppna ögonen.
Ja, motivationen finns där.
Driver dig.
Skapa nu.
Agera.
Rum för att tänka får du naturligt.
Låt inget stoppa dig nu.
Åter och återigen.
En vändpunkt bland många, om jag så vill.
Och just nu, i skrivande stund.
Nu vill jag väldigt mycket.
Snälla Hannes.
Gör det bara.
Driven
Så driv det inte längre.
Sluta beklaga dig, Hannes.
Det handlar inte om ömkan ändå.
Gör något vettigt istället.
Det handlar väl inte om att bevisa sig heller?
Så du behöver inte rättfärdiga dig då.
För övrigt kommer ditt handlande att göra det långväga mer.
Mer än stora, opassande och obekväma ord.
Ord som du känner dig tvungen att yttra.
Fastän de gräver din egen grav.
Låt det vara då.
Låt det bli som det blir.
Men nej.
Det är inte över.
Jag ser ingen anledning för att jag skulle tycka det.
Inte för att jag vägrar erkänna att jag har fel.
Utan för att det fortfarande känns rätt för mig.
Sluta beklaga dig, Hannes.
Det handlar inte om ömkan ändå.
Gör något vettigt istället.
Det handlar väl inte om att bevisa sig heller?
Så du behöver inte rättfärdiga dig då.
För övrigt kommer ditt handlande att göra det långväga mer.
Mer än stora, opassande och obekväma ord.
Ord som du känner dig tvungen att yttra.
Fastän de gräver din egen grav.
Låt det vara då.
Låt det bli som det blir.
Men nej.
Det är inte över.
Jag ser ingen anledning för att jag skulle tycka det.
Inte för att jag vägrar erkänna att jag har fel.
Utan för att det fortfarande känns rätt för mig.
Vill
Vill nå hela vägen fram.
Till härligheten.
Vill komma bort, nå ut.
Till det yttre.
Vill tvinga mig, lära mig disciplin.
Tills koncentrationsförmågan är inpräntad.
Vill bemästra situationen.
Vill ha kontroll.
Ge mig kontroll.
Hannes, var inte dum.
Lär dig dig själv för en gångs skull.
På riktigt.
Och när du då säger.
Om problemen tar slut, vad finns det då kvar att göra?
Kom ihåg då.
Att skapa nya problem.
Det är du bra på om något.
Till härligheten.
Vill komma bort, nå ut.
Till det yttre.
Vill tvinga mig, lära mig disciplin.
Tills koncentrationsförmågan är inpräntad.
Vill bemästra situationen.
Vill ha kontroll.
Ge mig kontroll.
Hannes, var inte dum.
Lär dig dig själv för en gångs skull.
På riktigt.
Och när du då säger.
Om problemen tar slut, vad finns det då kvar att göra?
Kom ihåg då.
Att skapa nya problem.
Det är du bra på om något.
Mer
Återigen, ett vågspel.
Avägningen, hur långt man kan gå, och när.
Är det ärligast att vänta?
Nej, jag tänker inte spela.
Har jag ett problem så är det mitt.
Men jag väntar då.
Väntar tills jag är mer i balans själv.
Väntar och sköter min plikt.
Ja, sannerligen har du fått mig att ifrågasätta.
Men fortfarande är jag min egen.
Och jag har andra drömmar som inte får glömmas.
Planer jag inte ska grusa för ett tillfälligt rus.
Må det så vara av lycka eller ångest.
Men du.
Jag vill inte vara tillfällig.
Jag vet inte hur länge något varar, det vet man aldrig.
Men jag vill inte utgå från att det finns ett slutdatum.
Fastän, bara jag såg en mening med det.
Jag skulle kanske öppna ögonen för andra igen.
Jag vill trots allt ha lite mothugg också.
Men nej.
Låt det inte vara en kamp.
Låt det vara fint.
För jag vet.
Inget jag säger kan bevisa mig.
Men ändå, ja, jag har mer att ge.
Jag tror bra om mig själv, jag måste erkänna det.
Jag hoppas bara att det bra i mig kan bli bra för dig på riktigt igen.
Avägningen, hur långt man kan gå, och när.
Är det ärligast att vänta?
Nej, jag tänker inte spela.
Har jag ett problem så är det mitt.
Men jag väntar då.
Väntar tills jag är mer i balans själv.
Väntar och sköter min plikt.
Ja, sannerligen har du fått mig att ifrågasätta.
Men fortfarande är jag min egen.
Och jag har andra drömmar som inte får glömmas.
Planer jag inte ska grusa för ett tillfälligt rus.
Må det så vara av lycka eller ångest.
Men du.
Jag vill inte vara tillfällig.
Jag vet inte hur länge något varar, det vet man aldrig.
Men jag vill inte utgå från att det finns ett slutdatum.
Fastän, bara jag såg en mening med det.
Jag skulle kanske öppna ögonen för andra igen.
Jag vill trots allt ha lite mothugg också.
Men nej.
Låt det inte vara en kamp.
Låt det vara fint.
För jag vet.
Inget jag säger kan bevisa mig.
Men ändå, ja, jag har mer att ge.
Jag tror bra om mig själv, jag måste erkänna det.
Jag hoppas bara att det bra i mig kan bli bra för dig på riktigt igen.
