Halvvägs
Nu har det börjat.
Jag är igång.
Älska utmaningen.
Älska belöningen.
Jag klarar det.
Friskt vågat, hälften vunnet.
Så säger man ju.
Men nu.
Hälften vunnet.
Och ännu har jag tid kvar.
Jag vinner det hela.
Jag vet det.
Jag har bestämt mig nu.
Jag är igång.
Älska utmaningen.
Älska belöningen.
Jag klarar det.
Friskt vågat, hälften vunnet.
Så säger man ju.
Men nu.
Hälften vunnet.
Och ännu har jag tid kvar.
Jag vinner det hela.
Jag vet det.
Jag har bestämt mig nu.
Ansgar & Evelyne
Ur en klar himmel faller bomben ner
Vi ligger tysta i en krater, ler
När vi ser vår samtid brinna ner
Och jag ska skydda dig med kroppen min
Luften svider när vi andas in
Har alltid sett oss som Ansgar och Evelyne
Och som jag önskar att du var här nu
Jag vill bara höra dina hjärtslag
Och som jag önskar att vårt krig tog slut
Jag har lärt av mina misstag
Och du är lika ensam som jag
Övervinna
Slut på lata dagar.
Gör det inte svårare än vad det redan är.
Visa vad du går för.
Ja, Hannes.
Du vinner nu.
Gör det inte svårare än vad det redan är.
Visa vad du går för.
Ja, Hannes.
Du vinner nu.
Fortsättning
Jag skulle kunna säga Status Quo.
Men det är ständigt i rörelse.
Vi tar oss framåt, om än sakta.
Precis i lagom takt, kan jag bara hoppas.
Och återigen.
Du behöver inte tycka att du inte tillför.
Kanske överdrev jag lite idag bara för att få din hjälp.
Jag behöver ju dig.
Du som inte skrattar åt min rädsla.
Som inte hånar mig trots att du vet sanningen.
Du som låter mig hjälpa dig.
Ömsesidigheten flödar.
Så måste det nog vara, i kärleken.
Och allt jag säger, allt jag har sagt.
Det ska sägas igen.
Men i det här fallet.
Så blir det inte mindre fint.
Men det är ständigt i rörelse.
Vi tar oss framåt, om än sakta.
Precis i lagom takt, kan jag bara hoppas.
Och återigen.
Du behöver inte tycka att du inte tillför.
Kanske överdrev jag lite idag bara för att få din hjälp.
Jag behöver ju dig.
Du som inte skrattar åt min rädsla.
Som inte hånar mig trots att du vet sanningen.
Du som låter mig hjälpa dig.
Ömsesidigheten flödar.
Så måste det nog vara, i kärleken.
Och allt jag säger, allt jag har sagt.
Det ska sägas igen.
Men i det här fallet.
Så blir det inte mindre fint.
Blåjeans
Jag ser ljus.
Ljuset bara du kan visa mig.
För det måste vara något vackert.
Någon så vackert som ett hopp.
När du får mig att känna mig värdefull.
Krav
Bara osäkerhet.
Jag känner mig så tom när jag inte når dig.
För nej, jag vet inte vad jag ska göra.
Så rädd för att jag har stött bort dig.
Rädd för att jag har gjort fel.
Och jag vet att det är jag som är orsaken.
Jag skapar krav för dig.
Men egentligen.
Helt ärligt.
Du behöver inte känna så.
Jag vill bara vara din vän.
Jag vill bara att du ska vara lycklig.
Annars, det är då jag inte står ut.
Jag känner mig så tom när jag inte når dig.
För nej, jag vet inte vad jag ska göra.
Så rädd för att jag har stött bort dig.
Rädd för att jag har gjort fel.
Och jag vet att det är jag som är orsaken.
Jag skapar krav för dig.
Men egentligen.
Helt ärligt.
Du behöver inte känna så.
Jag vill bara vara din vän.
Jag vill bara att du ska vara lycklig.
Annars, det är då jag inte står ut.
Smärta
Älskade flicka.
Försök att se.
Så mycket smärta.
Det är inte värt det.
Så mycket lidande.
Du ger dig.
Ger dig för den som gjorde det.
Men jag vet.
Du som är så stark.
Du kan bättre.
Jag vet det.
Låt inte det onda vinna.
Det är ju du som är ljuset.
Det goda i min värld.
Den bästa av oss alla.
Trotsa det.
För jag är maktlös.
Och jag hatar det.
Men du.
Du har makten.
Du vinner om det är du själv som skapar ångesten.
Du säger att du alltid klarar dig själv.
Då är det dags att bevisa det.
Men nej, jag tvivlar inte.
Men när du mår så dåligt.
Kanske är du starkare med min hjälp.
Så låt mig.
Låt mig hjälpa dig.
Du behöver inte göra det ensam.
Jag kommer aldrig att skratta åt dig.
Och du sa:
Jag är din, bara inte på det sätt som du hoppades på.
Om det nu är så.
Då ser jag det som min plikt.
Oavsett vad du tycker.
Att skydda dig.
Att bry mig.
För ja.
Det måste vara så när man känner så här.
Så fina flicka.
Glöm aldrig.
Du är älskad.
Försök att se.
Så mycket smärta.
Det är inte värt det.
Så mycket lidande.
Du ger dig.
Ger dig för den som gjorde det.
Men jag vet.
Du som är så stark.
Du kan bättre.
Jag vet det.
Låt inte det onda vinna.
Det är ju du som är ljuset.
Det goda i min värld.
Den bästa av oss alla.
Trotsa det.
För jag är maktlös.
Och jag hatar det.
Men du.
Du har makten.
Du vinner om det är du själv som skapar ångesten.
Du säger att du alltid klarar dig själv.
Då är det dags att bevisa det.
Men nej, jag tvivlar inte.
Men när du mår så dåligt.
Kanske är du starkare med min hjälp.
Så låt mig.
Låt mig hjälpa dig.
Du behöver inte göra det ensam.
Jag kommer aldrig att skratta åt dig.
Och du sa:
Jag är din, bara inte på det sätt som du hoppades på.
Om det nu är så.
Då ser jag det som min plikt.
Oavsett vad du tycker.
Att skydda dig.
Att bry mig.
För ja.
Det måste vara så när man känner så här.
Så fina flicka.
Glöm aldrig.
Du är älskad.
Stadigt
Vänta och se bara Hannes.
Vänta och se.
Vänta och se.
Färg
Nu i din svåraste stund.
Aldrig trodde jag att det skulle bli så här.
Men vi får kanske lära oss.
Alltid räkna med.
Något som inte går att räkna med.
Men ändå.
Just nu är jag glad.
För jag fick vända på trenden.
Rätta felen.
Vara där för dig.
Och sanningen.
Jag vet vilken färg ditt ansikte får.
Fyller ut mjuka kinder med vackra nyanser.
Vid starka känslor blossar det upp.
Färgen sprudlandes inifrån.
Rött som mitt socialistiska hjärta.
Och jag vet.
Hur min lycka är komplett.
När du målas av din lycka.
När den är given ifrån mig.
Att göra det för dig.
Härligheten förkroppsligad.
I ditt leende.
I ögonen de blå.
Aldrig trodde jag att det skulle bli så här.
Men vi får kanske lära oss.
Alltid räkna med.
Något som inte går att räkna med.
Men ändå.
Just nu är jag glad.
För jag fick vända på trenden.
Rätta felen.
Vara där för dig.
Och sanningen.
Jag vet vilken färg ditt ansikte får.
Fyller ut mjuka kinder med vackra nyanser.
Vid starka känslor blossar det upp.
Färgen sprudlandes inifrån.
Rött som mitt socialistiska hjärta.
Och jag vet.
Hur min lycka är komplett.
När du målas av din lycka.
När den är given ifrån mig.
Att göra det för dig.
Härligheten förkroppsligad.
I ditt leende.
I ögonen de blå.
Val igen
Jag kan få dig när du vill.
Svårare än så är det inte.
Men fastän du inte är min.
Du är min största lycka.
Svårare än så är det inte.
Men fastän du inte är min.
Du är min största lycka.
Nej
Mitt fel.
Är det så?
Inte ditt.
Kanske ingens, som jag sa.
Nu gick det kanske så fel.
Men det spelar ingen roll.
Du sa ju att det aldrig är för sent.
Så jag hoppas att det gäller även här.
Men kanske först nu börjar jag inse.
Precis hur allvarligt det är.
Nej, det blir aldrig bra.
Hur du än gör.
Så mycket smärta, ånger, saknad.
Jag sa säkert fel, själviska jag.
Svamlade om det som är självklart för mig men inte för dig.
Men vad ska jag säga?
Du ska må bra.
Jag är maktlös, men det känns onödigt att vara arg, ledsen, upprörd.
Det spelar ändå ingen roll vad jag känner.
Hela valet är ditt.
Men förlåt mig, jag är blind.
För en stund var allt så enkelt.
Det verkade gå så bra.
I det ögonblicket du var som vackrast.
Är det så?
Inte ditt.
Kanske ingens, som jag sa.
Nu gick det kanske så fel.
Men det spelar ingen roll.
Du sa ju att det aldrig är för sent.
Så jag hoppas att det gäller även här.
Men kanske först nu börjar jag inse.
Precis hur allvarligt det är.
Nej, det blir aldrig bra.
Hur du än gör.
Så mycket smärta, ånger, saknad.
Jag sa säkert fel, själviska jag.
Svamlade om det som är självklart för mig men inte för dig.
Men vad ska jag säga?
Du ska må bra.
Jag är maktlös, men det känns onödigt att vara arg, ledsen, upprörd.
Det spelar ändå ingen roll vad jag känner.
Hela valet är ditt.
Men förlåt mig, jag är blind.
För en stund var allt så enkelt.
Det verkade gå så bra.
I det ögonblicket du var som vackrast.
Ditt
För en gång skull var jag så säker.
Kanske var det fel av mig?
Nej, jag måste vara naiv.
Det är ju trots allt inte upp till mig.
Och som jag sa.
Kanske hellre tystnad än ett nej.
Kanske var det fel av mig?
Nej, jag måste vara naiv.
Det är ju trots allt inte upp till mig.
Och som jag sa.
Kanske hellre tystnad än ett nej.
Nalkas
Jag säger det igen.
Inser sanningen.
Jag är inte ensam.
Jag är inte olycklig.
Bara hoppfull.
För varje dag.
Alltsedan den artonde.
Vi har lett oss.
Lett varandra mot...vad?
Något större.
Bättre.
Vackrare.
Och min lycka är komplett med dig.
Eller rättare sagt.
I min lycka gör du mig komplett.
Eller nära inpå i alla fall.
Vi sa ju att man inte ska eller ens kan vara perfekt.
Och kanske är det då det viktigaste.
En av många anledningar till att jag föll för dig.
Hur du vågar erkänna för mig.
Allt som jag inte vill erkänna för mig själv.
Hur man är liten i en stor värld.
Hur man inte klarar sig på egen hand.
Och jag är så glad.
Glad att du gick till just mig och bad om hjälp.
Glad att jag fick visa vad jag gick för.
För hos mig.
Är det någonstans du kan vara helt, fullkomligt trygg.
Då är det här jag vill att du ska vara.
Och jag vet.
Jag behöver dig.
Du är flickan för mig.
Din blotta närvaro gör mig lugn.
Du lär mig konsten att bara vara.
Och det är fint.
Hos dig är jag trygg.
Och där har vi kärlekens ömsesidighet.
Ja.
För mig, så rätt.
Hur vi är där för varandra.
Och allt jag säger har jag sagt.
Men det gör inget.
Det kan sägas igen.
För kärlek får jag aldrig för mycket av.
Inser sanningen.
Jag är inte ensam.
Jag är inte olycklig.
Bara hoppfull.
För varje dag.
Alltsedan den artonde.
Vi har lett oss.
Lett varandra mot...vad?
Något större.
Bättre.
Vackrare.
Och min lycka är komplett med dig.
Eller rättare sagt.
I min lycka gör du mig komplett.
Eller nära inpå i alla fall.
Vi sa ju att man inte ska eller ens kan vara perfekt.
Och kanske är det då det viktigaste.
En av många anledningar till att jag föll för dig.
Hur du vågar erkänna för mig.
Allt som jag inte vill erkänna för mig själv.
Hur man är liten i en stor värld.
Hur man inte klarar sig på egen hand.
Och jag är så glad.
Glad att du gick till just mig och bad om hjälp.
Glad att jag fick visa vad jag gick för.
För hos mig.
Är det någonstans du kan vara helt, fullkomligt trygg.
Då är det här jag vill att du ska vara.
Och jag vet.
Jag behöver dig.
Du är flickan för mig.
Din blotta närvaro gör mig lugn.
Du lär mig konsten att bara vara.
Och det är fint.
Hos dig är jag trygg.
Och där har vi kärlekens ömsesidighet.
Ja.
För mig, så rätt.
Hur vi är där för varandra.
Och allt jag säger har jag sagt.
Men det gör inget.
Det kan sägas igen.
För kärlek får jag aldrig för mycket av.
Närvaro
Det blev så hastigt.
Jag önskar att jag kunnat stanna längre.
Dränkt alla sorger med din närhet.
För jag var så kall och du var så varm.
Fastän du frös.
Och vi kunde darra tillsammans.
Eller sitta inne i värmen.
Och du darrade ändå.
Men det gjorde inte mig något.
Jag kom väl aldrig fram till det viktigaste.
Det som jag egentligen ville säga.
Jag hade inte tänkt ut det ändå.
Så kanske var det inte så viktigt.
Kanske behövde jag bara vara med dig.
Stilla min abstinens.
För jag vill inte vara utan dig.
Hela tiden du inte är närvarande.
Då är du saknad.
Och kanske kan vi bara vara.
Inte mer än så.
När det inte finns några ord.
Så nu väntar jag bara.
Väntar till nästa gång.
Jag önskar att jag kunnat stanna längre.
Dränkt alla sorger med din närhet.
För jag var så kall och du var så varm.
Fastän du frös.
Och vi kunde darra tillsammans.
Eller sitta inne i värmen.
Och du darrade ändå.
Men det gjorde inte mig något.
Jag kom väl aldrig fram till det viktigaste.
Det som jag egentligen ville säga.
Jag hade inte tänkt ut det ändå.
Så kanske var det inte så viktigt.
Kanske behövde jag bara vara med dig.
Stilla min abstinens.
För jag vill inte vara utan dig.
Hela tiden du inte är närvarande.
Då är du saknad.
Och kanske kan vi bara vara.
Inte mer än så.
När det inte finns några ord.
Så nu väntar jag bara.
Väntar till nästa gång.
.
Och tiden bara går.
Ångest, ovetskap.
Dags att fatta ett beslut.
Jag har ju aldrig varit bra på det.
Mitt arbete vilar, men det gör inte jag.
Får inte en lugn stund.
Aldrig någonsin, med berget som hägrar.
Uppskjutna plikter, som en dag ska uppfyllas.
Men troligtvis inte idag, om jag inte tar mig samman.
Ändå har jag inget annat att göra.
Så vad har jag egentligen att förlora?
Men nu.
Det går ju så bra.
Du verkar aldrig se några fel.
Men jag har mängder av rädslor.
För den dag du vill roa dig mer än genom att prata.
Jag är inte en rolig människa.
För den gång jag över huvud taget behöver vara någon eller något.
För jag kan inte spela med, det blir så överdrivet.
Behöver vara mig själv.
Men jag vill inte lägga mig i underläge.
Inte vara den som alltid behöver stöd.
För jag vet.
Vet att även du har dina svagheter.
Och jag är evigt tacksam och glad för att du delar dem med mig.
För det, för du som har svårt för det.
Det är bland det starkaste man kan göra.
Och jag.
Jag vet att jag ger dig något.
Tillför, bidrar.
Då är väl jag nöjd?
Caribbean Blue
Kanske det första jag sa, varför jag tycker om dig.
Att du vågar vara dig själv.
Och som du sa, fastän du ändrats.
Du känner att du är dig själv ändå.
Så starkt.
Så starkt att det är svårt att tro.
Men hos dig tvivlar jag inte.
För hos dig kan även jag vara mig själv.
Jag har inget att dölja.
Och den du blivit.
För mig, nästan perfekt.
För som du sa.
Fullkomlig perfektion tar bort det intressanta, det roliga.
Men om du har några brister är jag mer än villig att leva med dem.
För kärlek måste vara villkorslös.
Att du vågar vara dig själv.
Och som du sa, fastän du ändrats.
Du känner att du är dig själv ändå.
Så starkt.
Så starkt att det är svårt att tro.
Men hos dig tvivlar jag inte.
För hos dig kan även jag vara mig själv.
Jag har inget att dölja.
Och den du blivit.
För mig, nästan perfekt.
För som du sa.
Fullkomlig perfektion tar bort det intressanta, det roliga.
Men om du har några brister är jag mer än villig att leva med dem.
För kärlek måste vara villkorslös.
Fint
Vi kan prata om oss.
Bara så där.
Eller så leder vi oss dit.
Det kanske är mer naturligt.
Men när vi stod där.
Där det blir så vackert till sommaren.
Platsen vi pratat om.
Jag sa det som jag hade väntat på så länge att säga.
Fastän det samtidigt gått så snabbt.
Det var verkligen skönt att få det sagt.
Ur mig.
Öga mot öga.
Och återigen, glädjen.
Vi tröttnar aldrig.
Vi gör aldrig fel.
Vi bara är.
Och det är fint.
Bara så där.
Eller så leder vi oss dit.
Det kanske är mer naturligt.
Men när vi stod där.
Där det blir så vackert till sommaren.
Platsen vi pratat om.
Jag sa det som jag hade väntat på så länge att säga.
Fastän det samtidigt gått så snabbt.
Det var verkligen skönt att få det sagt.
Ur mig.
Öga mot öga.
Och återigen, glädjen.
Vi tröttnar aldrig.
Vi gör aldrig fel.
Vi bara är.
Och det är fint.
Rödljus
Jag fann mig väl i det.
Långt där nere i början av allt vad vår tid heter.
Vid havet, då kvällarna fortfarande var ljusa.
Med blicken svepande från Högklint till Lusklint.
En värld av färger som jag levde för.
När allting var så ovisst.
Ja, hela världen låg öppen.
Och jag tänkte.
Hon är nog ingen ängel.
Men ändå.
Det var inte den stora, första kärleken heller.
Och hur som helst räcker det för mig.
Så blev du nummer fem.
Och jag lät kärleken, livet, ha sin gång på nytt.
Långt där nere i början av allt vad vår tid heter.
Vid havet, då kvällarna fortfarande var ljusa.
Med blicken svepande från Högklint till Lusklint.
En värld av färger som jag levde för.
När allting var så ovisst.
Ja, hela världen låg öppen.
Och jag tänkte.
Hon är nog ingen ängel.
Men ändå.
Det var inte den stora, första kärleken heller.
Och hur som helst räcker det för mig.
Så blev du nummer fem.
Och jag lät kärleken, livet, ha sin gång på nytt.
Smile Like You Mean It
Tömmer mig på ord, tankar.
Det som görs uttryck för ändå bara en bråkdel.
Du lyssnar kanske oavsett.
Om platser där stillhet råder.
Där vi ska vara till sommaren.
När dina fläckar gör dig fin.
Och jag kan vara stark.
Du kan vara följsam.
Och så byter vi roller.
När vi behöver det.
För jag är inte alltid stark.
Nej verkligen inte.
Ack så liten.
Men för din skull, ja.
Jag skulle vara det.
Om ditt självförtroende sviktar.
Någon du kan luta dig emot.
Som finns där för dig.
När du behöver det.
Och du.
Du blir min trygghet.
Den som får mig att förstå.
Jag är inte ensam.
Så du sätter mig på plats.
Får mig att se det ljusa.
Beskyddar mig.
När jag behöver det.
Så vi mot världen.
Eller varför inte med?
Flytandes med i strömmen.
Som vattnet tar vi vägen runt stenen.
Istället för att flytta den.
Lever för att leva och älska.
Enkelheten i det goda, kanske är det dit jag vill.
Förlora mig i sensationen och naiviteten i kärleken.
Det här är min ungdom.
Så klaga inte på mina misstag, mina fel.
Jag ska ju hinna med allt, och lära mig.
Lära mig, att inte ta så allting så hårt.
Lära mig att leva med att min avsikt var god.
För det är den.
Jag är självisk nog att säga det.
För du sa.
Man inte ska förneka sig själv i onödan.
Och jag sa.
Jag känner samma sak.
Men behöver dig, det gör jag alltid.
Och jag vet.
Du sa ju det.
Jag behöver bara vara mig själv.
Så då slutar jag oroa mig.
Jag vet ju att du inte vill att jag ska göra det.
För vi sa ju trots allt.
Det här är något fint.
Hål
Kanske knöt vi våra band ännu hårdare.
Visade respekt genom argumentation.
Något man måste stå ut med.
Och jag.
Jag står ut, och mer.
Jag längtar.
Hela tiden.
Då jag inte är med dig.
För som jag sa.
Jag får aldrig nog.
Men hålet, det som skapades i mig när jag förlorade mig i kärleken första gången.
Det kommer aldrig att läka.
Men du, du som ingen annan.
Och jag vill.
Jag vill att det är du som gör det.
För inget annat känns så bra.
När du fyller mitt tomrum.
Jag är nästan hel igen.
