Fint
Vi kan prata om oss.
Bara så där.
Eller så leder vi oss dit.
Det kanske är mer naturligt.
Men när vi stod där.
Där det blir så vackert till sommaren.
Platsen vi pratat om.
Jag sa det som jag hade väntat på så länge att säga.
Fastän det samtidigt gått så snabbt.
Det var verkligen skönt att få det sagt.
Ur mig.
Öga mot öga.
Och återigen, glädjen.
Vi tröttnar aldrig.
Vi gör aldrig fel.
Vi bara är.
Och det är fint.
Bara så där.
Eller så leder vi oss dit.
Det kanske är mer naturligt.
Men när vi stod där.
Där det blir så vackert till sommaren.
Platsen vi pratat om.
Jag sa det som jag hade väntat på så länge att säga.
Fastän det samtidigt gått så snabbt.
Det var verkligen skönt att få det sagt.
Ur mig.
Öga mot öga.
Och återigen, glädjen.
Vi tröttnar aldrig.
Vi gör aldrig fel.
Vi bara är.
Och det är fint.
Rödljus
Jag fann mig väl i det.
Långt där nere i början av allt vad vår tid heter.
Vid havet, då kvällarna fortfarande var ljusa.
Med blicken svepande från Högklint till Lusklint.
En värld av färger som jag levde för.
När allting var så ovisst.
Ja, hela världen låg öppen.
Och jag tänkte.
Hon är nog ingen ängel.
Men ändå.
Det var inte den stora, första kärleken heller.
Och hur som helst räcker det för mig.
Så blev du nummer fem.
Och jag lät kärleken, livet, ha sin gång på nytt.
Långt där nere i början av allt vad vår tid heter.
Vid havet, då kvällarna fortfarande var ljusa.
Med blicken svepande från Högklint till Lusklint.
En värld av färger som jag levde för.
När allting var så ovisst.
Ja, hela världen låg öppen.
Och jag tänkte.
Hon är nog ingen ängel.
Men ändå.
Det var inte den stora, första kärleken heller.
Och hur som helst räcker det för mig.
Så blev du nummer fem.
Och jag lät kärleken, livet, ha sin gång på nytt.
Smile Like You Mean It
Tömmer mig på ord, tankar.
Det som görs uttryck för ändå bara en bråkdel.
Du lyssnar kanske oavsett.
Om platser där stillhet råder.
Där vi ska vara till sommaren.
När dina fläckar gör dig fin.
Och jag kan vara stark.
Du kan vara följsam.
Och så byter vi roller.
När vi behöver det.
För jag är inte alltid stark.
Nej verkligen inte.
Ack så liten.
Men för din skull, ja.
Jag skulle vara det.
Om ditt självförtroende sviktar.
Någon du kan luta dig emot.
Som finns där för dig.
När du behöver det.
Och du.
Du blir min trygghet.
Den som får mig att förstå.
Jag är inte ensam.
Så du sätter mig på plats.
Får mig att se det ljusa.
Beskyddar mig.
När jag behöver det.
Så vi mot världen.
Eller varför inte med?
Flytandes med i strömmen.
Som vattnet tar vi vägen runt stenen.
Istället för att flytta den.
Lever för att leva och älska.
Enkelheten i det goda, kanske är det dit jag vill.
Förlora mig i sensationen och naiviteten i kärleken.
Det här är min ungdom.
Så klaga inte på mina misstag, mina fel.
Jag ska ju hinna med allt, och lära mig.
Lära mig, att inte ta så allting så hårt.
Lära mig att leva med att min avsikt var god.
För det är den.
Jag är självisk nog att säga det.
För du sa.
Man inte ska förneka sig själv i onödan.
Och jag sa.
Jag känner samma sak.
Men behöver dig, det gör jag alltid.
Och jag vet.
Du sa ju det.
Jag behöver bara vara mig själv.
Så då slutar jag oroa mig.
Jag vet ju att du inte vill att jag ska göra det.
För vi sa ju trots allt.
Det här är något fint.
Hål
Kanske knöt vi våra band ännu hårdare.
Visade respekt genom argumentation.
Något man måste stå ut med.
Och jag.
Jag står ut, och mer.
Jag längtar.
Hela tiden.
Då jag inte är med dig.
För som jag sa.
Jag får aldrig nog.
Men hålet, det som skapades i mig när jag förlorade mig i kärleken första gången.
Det kommer aldrig att läka.
Men du, du som ingen annan.
Och jag vill.
Jag vill att det är du som gör det.
För inget annat känns så bra.
När du fyller mitt tomrum.
Jag är nästan hel igen.
Doft
Kanske lever jag,
endast och för,
det korta ögonblicket innan vi skiljs åt,
när jag förlorar mig i doften av ditt hår.
endast och för,
det korta ögonblicket innan vi skiljs åt,
när jag förlorar mig i doften av ditt hår.
Du
Så jag har kommit så här långt.
Kanske var det bara en dröm att någonsin göra det.
Men det är ingen illusion.
Inte nu.
Vi är äkta, du och jag.
Vi är ärliga.
Jag litar på dig.
Hos dig är jag inte rädd.
Och jag hoppas att du känner samma sak.
Men vi väntar väl och ser, precis som du sa.
Om du inte bestämmer dig själv, kan jag påverka då?
Påverka dig med att vara den du vill att jag ska vara för dig.
Men jag vill inte göra mig till.
Och jag vet ju att du tycker om mig för den jag är.
Påverka dig, nej...valet blir nog helt och hållet ditt eget.
Det är väl bäst så.
Men fina ord.
Jag skulle tillskriva dig mycket, vackra flicka.
Ja, jag gör det ändå, det som jag redan har sagt.
Du är så fin när du sover, du ska veta det.
Men kanske ännu vackrare i dina ögon.
Ja, ögon tilltalar ju mig.
Blå som mina, fast en annan nyans.
Och när du log, då var det med dem också.
Kanske var det bara en dröm att någonsin göra det.
Men det är ingen illusion.
Inte nu.
Vi är äkta, du och jag.
Vi är ärliga.
Jag litar på dig.
Hos dig är jag inte rädd.
Och jag hoppas att du känner samma sak.
Men vi väntar väl och ser, precis som du sa.
Om du inte bestämmer dig själv, kan jag påverka då?
Påverka dig med att vara den du vill att jag ska vara för dig.
Men jag vill inte göra mig till.
Och jag vet ju att du tycker om mig för den jag är.
Påverka dig, nej...valet blir nog helt och hållet ditt eget.
Det är väl bäst så.
Men fina ord.
Jag skulle tillskriva dig mycket, vackra flicka.
Ja, jag gör det ändå, det som jag redan har sagt.
Du är så fin när du sover, du ska veta det.
Men kanske ännu vackrare i dina ögon.
Ja, ögon tilltalar ju mig.
Blå som mina, fast en annan nyans.
Och när du log, då var det med dem också.
Chans återigen
Du säger att du inte vet.
Att allting bara snurrar, runt, runt, runt.
Och jag vet, vet att även hos mig råder kaos.
Men jag är ändå relativt lugn.
Det är inte farligt. Det ordnar sig tillslut ändå.
För jag vet inte hur.
Men kanske är det vår tillit till varandra som leder oss dit.
Och du vet ju var jag står.
Och du sa att du har svårt att känna så.
Så hur mycket krävs det för att tycka om någon så?
Jag bara undrar.
Men jag tror inte att du hittar någon annan som känner som jag gör för dig nu.
Kanske kan jag få dig när du vill.
Vara där för dig, för din skull.
Känna mig behövd.
För ännu hoppas jag, enormt och vackert.
Kan inget annat göra när jag inte vet var du står.
Kanske får tiden visa vägen.
Men jag tror, på fullt allvar, på det fina i att pröva sig fram.
Kanske som vi gör nu.
Ja, det här vi har tycks vara det finaste jag kan tänka mig.
Och när jag har sagt det här finns det ingen återvändo.
Men du sa, att jag är en sån som tar chanser.
Jag ska inte göra dig besviken.
Den här chansen vill jag ta.
För du betyder mer än något annat nu.
Att allting bara snurrar, runt, runt, runt.
Och jag vet, vet att även hos mig råder kaos.
Men jag är ändå relativt lugn.
Det är inte farligt. Det ordnar sig tillslut ändå.
För jag vet inte hur.
Men kanske är det vår tillit till varandra som leder oss dit.
Och du vet ju var jag står.
Och du sa att du har svårt att känna så.
Så hur mycket krävs det för att tycka om någon så?
Jag bara undrar.
Men jag tror inte att du hittar någon annan som känner som jag gör för dig nu.
Kanske kan jag få dig när du vill.
Vara där för dig, för din skull.
Känna mig behövd.
För ännu hoppas jag, enormt och vackert.
Kan inget annat göra när jag inte vet var du står.
Kanske får tiden visa vägen.
Men jag tror, på fullt allvar, på det fina i att pröva sig fram.
Kanske som vi gör nu.
Ja, det här vi har tycks vara det finaste jag kan tänka mig.
Och när jag har sagt det här finns det ingen återvändo.
Men du sa, att jag är en sån som tar chanser.
Jag ska inte göra dig besviken.
Den här chansen vill jag ta.
För du betyder mer än något annat nu.
Lycka igen
Svårt att greppa, och inte riktigt samma sak som vid jul.
Men det här, det måste vara lycka.
Lycka och hopp.
För så vackert är det som jag känner nu.
Lättnad.
Nervositet.
Litegrann som det ska vara, man prövar sig fram.
Och det är fint.
Men det här, det måste vara lycka.
Lycka och hopp.
För så vackert är det som jag känner nu.
Lättnad.
Nervositet.
Litegrann som det ska vara, man prövar sig fram.
Och det är fint.
Vändning
Jag sa att jag aldrig skulle glömma den här dagen.
Du sa detsamma.
Och jag var trygg, säker med dig.
För jag ska inte tvivla mer, även om det är svårt.
Inte på dig, i alla fall.
Jag har ingen anledning att göra det.
Så tack.
Tack igen.
För att du lyssnar, förstår, bryr dig.
En sån vilja, mening, jag hittar i mig själv, just på grund av det.
Du får mig att känna mig värdefull.
Och jag skulle ljuga om jag värdesatte något mer än detta.
En lögn är någon annan än du.
Beslut
Egentligen inget fel.
Men som sagt, idag höll jag inte måttet.
Och vad ska jag göra?
Vad krävs för att få det bra?
Ja, det hänger ju på dig.
Hur kan du inte se hur det är?
Eller är jag blind som inte förstår att du redan gjort det?
Så nu.
Dags att bestämma mig.
Men som sagt, idag höll jag inte måttet.
Och vad ska jag göra?
Vad krävs för att få det bra?
Ja, det hänger ju på dig.
Hur kan du inte se hur det är?
Eller är jag blind som inte förstår att du redan gjort det?
Så nu.
Dags att bestämma mig.
Band
Jag är inte din fiende.
Men är det konkurrens som gäller.
Ja, då får den som ger sig in i leken också leken tåla.
Och jag vet.
Det går bra nu, för mig.
Men är det konkurrens som gäller.
Ja, då får den som ger sig in i leken också leken tåla.
Och jag vet.
Det går bra nu, för mig.
Protection
Du är min livlina.
Och det kanske låg så rätt i tiden.
Nu när du tycktes behöva mig och jag verkligen behöver dig.
Så mycket helare jag blir, känner mig, när du är vid min sida.
Och jag får aldrig nog, ser inget bättre.
Bara du inte tröttnar.
För jag är beroende.
Och jag har så mycket kvar att ge, när det kommer ner till att vara ärlig.
Så stå ut med mig.
Och det kanske låg så rätt i tiden.
Nu när du tycktes behöva mig och jag verkligen behöver dig.
Så mycket helare jag blir, känner mig, när du är vid min sida.
Och jag får aldrig nog, ser inget bättre.
Bara du inte tröttnar.
För jag är beroende.
Och jag har så mycket kvar att ge, när det kommer ner till att vara ärlig.
Så stå ut med mig.
Om Du Var Här
Jag försummar mitt arbete, mina plikter.
Lever som i ett moln, svävar i oklarhet.
Vilsen men inte rädd.
Drunknar i musiken om det vi som jag så länge har drömt om.
Allt för lyckan jag hittat i detta.
Vågar inte säga, nej.
Bara hoppas att det får fortsätta.
Hoppas att jag slutligen når längre.
Lever som i ett moln, svävar i oklarhet.
Vilsen men inte rädd.
Drunknar i musiken om det vi som jag så länge har drömt om.
Allt för lyckan jag hittat i detta.
Vågar inte säga, nej.
Bara hoppas att det får fortsätta.
Hoppas att jag slutligen når längre.
.
Ingenting mer att tillägga.
Nu är det bra.
Nu är det bra.
Förundran
Nu.
Nu lyckas vi.
Jag vågade knappt hoppas ett tag.
Men nu är vi snart där.
Det stora ögonblicket då vårt arbete visar sig ha burit frukt.
Vad har egentligen att säga?
Nu när lyckan tar över.
För jag måste inse, detta är lycka för mig om något.
Och jag skulle släppa greppet.
Förlora mig i dig och alla de andra.
Men jag vågar aldrig vara så drastisk, ja tänk om det går fel...
Så jag fortsätter med allt annat, halvhjärtat.
Kan inte koncentera.
Kan inte fokusera.
Ser bara dig, ni, vänner.
Det är där jag vill tillbringa min tid.
Nu lyckas vi.
Jag vågade knappt hoppas ett tag.
Men nu är vi snart där.
Det stora ögonblicket då vårt arbete visar sig ha burit frukt.
Vad har egentligen att säga?
Nu när lyckan tar över.
För jag måste inse, detta är lycka för mig om något.
Och jag skulle släppa greppet.
Förlora mig i dig och alla de andra.
Men jag vågar aldrig vara så drastisk, ja tänk om det går fel...
Så jag fortsätter med allt annat, halvhjärtat.
Kan inte koncentera.
Kan inte fokusera.
Ser bara dig, ni, vänner.
Det är där jag vill tillbringa min tid.
Return To Innocence
Jag kan inte ljuga, utge mig för att vara någon annan.
Snart blir det allvar igen.
Då ska jag vara stark, fastän jag känner mig liten.
Jag kanske blir stark genom uppmärksamheten.
Då är det ingen lögn.
Men jag gör det som krävs av mig.
Någon att lita på, för din skull.
Snart blir det allvar igen.
Då ska jag vara stark, fastän jag känner mig liten.
Jag kanske blir stark genom uppmärksamheten.
Då är det ingen lögn.
Men jag gör det som krävs av mig.
Någon att lita på, för din skull.
Running Up That Hill
Hoppet tändes igen.
Nu klarar vi det.
Vi får inte tänka något annat.
Och som jag sa, mitt fel, mitt misstag.
Jag vet inte var gränsen går.
Vad jag kan och inte kan göra.
Vad som är tillåtet.
Så förmodligen tröttnar du i längden.
Men egentligen har jag ingenting att dölja.
Det har varit på gång hela tiden.
Men jag vet inte när jag stöter dig ifrån mig.
Därför vågar jag inte riktigt testa.
Men jag vet.
Kanske går det över.
Men för eller senare måste jag nog ändå säga som det är.
Nu klarar vi det.
Vi får inte tänka något annat.
Och som jag sa, mitt fel, mitt misstag.
Jag vet inte var gränsen går.
Vad jag kan och inte kan göra.
Vad som är tillåtet.
Så förmodligen tröttnar du i längden.
Men egentligen har jag ingenting att dölja.
Det har varit på gång hela tiden.
Men jag vet inte när jag stöter dig ifrån mig.
Därför vågar jag inte riktigt testa.
Men jag vet.
Kanske går det över.
Men för eller senare måste jag nog ändå säga som det är.
Verkligen
Så jag låter hysterin lägga sig.
Återvänder till lugnet.
En upprymdhet jag inte kännt på länge.
Ett desperat och vackert hopp.
För den här gången, nu tror jag nästan att det kan vara sant.
För eller senare kanske man leder sig dit.
Men vad som händer nu.
Det är upp till mig.
Det eviga misstaget
Jag mår bra.
Jag sa att den förra veckan skulle bli bra, och det blev den.
Jag lovade mig likadant igen.
Och det är egentligen inget som gått fel.
Men det hänger på en skör tråd.
En chans som jag känner mig tvungen att ta, om jag någonsin ska komma någonstans.
Nu ser jag det igen.
Det lyser igenom.
Mitt fel, hur jag övereagerar.
Hur jag fäster mig vid er för snabbt, så som överväldigad.
Hur jag stöter bort de jag tycker mest om.
För det kan låta ogenomtänkt, hastigt.
Men det har bara legat vilande, länge nu, som jag sagt.
Och jag vet inte var gränsen går.
Och jag är rädd för att göra fel.
Och jag vet inte vad jag gör om jag misslyckas.
Men jag vet.
Jag får ställa krav.
Allt jag får tillbaka är ja eller nej.
Jag sa att den förra veckan skulle bli bra, och det blev den.
Jag lovade mig likadant igen.
Och det är egentligen inget som gått fel.
Men det hänger på en skör tråd.
En chans som jag känner mig tvungen att ta, om jag någonsin ska komma någonstans.
Nu ser jag det igen.
Det lyser igenom.
Mitt fel, hur jag övereagerar.
Hur jag fäster mig vid er för snabbt, så som överväldigad.
Hur jag stöter bort de jag tycker mest om.
För det kan låta ogenomtänkt, hastigt.
Men det har bara legat vilande, länge nu, som jag sagt.
Och jag vet inte var gränsen går.
Och jag är rädd för att göra fel.
Och jag vet inte vad jag gör om jag misslyckas.
Men jag vet.
Jag får ställa krav.
Allt jag får tillbaka är ja eller nej.
Utväg
Ännu ett vägskäl.
Och jag, jag som inte vågar.
Jag måste ställa krav.
Vi alla måste det, om vi vill nå dit vi ska.
Ingen anledning att tänka negativt.
Vi når alltid någonstans.
Jag vill leda.
Jag vill ta ansvar.
Jag vet bara inte hur.
Men hur, och varför, ska jag se mig som förmer?
Det är inte bara jag.
Men ge mig anledning att kämpa.
Bara jag får göra något för någon.
Då får jag mening.
Låt mig behövas.
Och vad mer att begära?
Erkännandet av fler sanningar måhända.
Sluta dölja dina egna.
Det måste komma för eller senare.
Säg som det är.
Men det är ju så mycket som står på spel.
Tre vägar har du nu.
Två av dem, de som förut kändes så äkta, nu blott sekundära.
Utträngda till kärlekens periferi.
Och du säger, säger att du ger dig hän åt en kärlek som kanske inte är din egen.
Men jag väcker bara gamla känslor till liv, nu när de behövs igen.
Vågar jag sätta allt på spel?
Tänk om jag har fel.
Jag kan ha fel.
Inte för snabbt nu, bara lagom.
Rätt takt, och var inte rädd.
Jag vill vara stark, fastän jag är liten.
Stark när det behövs.
Jag behöver vara stark nu.
Nej, kanske inte stark...kanske bara ärlig.
Och jag kan stå för det, bara det tjänar ett syfte.
Och jag, jag som inte vågar.
Jag måste ställa krav.
Vi alla måste det, om vi vill nå dit vi ska.
Ingen anledning att tänka negativt.
Vi når alltid någonstans.
Jag vill leda.
Jag vill ta ansvar.
Jag vet bara inte hur.
Men hur, och varför, ska jag se mig som förmer?
Det är inte bara jag.
Men ge mig anledning att kämpa.
Bara jag får göra något för någon.
Då får jag mening.
Låt mig behövas.
Och vad mer att begära?
Erkännandet av fler sanningar måhända.
Sluta dölja dina egna.
Det måste komma för eller senare.
Säg som det är.
Men det är ju så mycket som står på spel.
Tre vägar har du nu.
Två av dem, de som förut kändes så äkta, nu blott sekundära.
Utträngda till kärlekens periferi.
Och du säger, säger att du ger dig hän åt en kärlek som kanske inte är din egen.
Men jag väcker bara gamla känslor till liv, nu när de behövs igen.
Vågar jag sätta allt på spel?
Tänk om jag har fel.
Jag kan ha fel.
Inte för snabbt nu, bara lagom.
Rätt takt, och var inte rädd.
Jag vill vara stark, fastän jag är liten.
Stark när det behövs.
Jag behöver vara stark nu.
Nej, kanske inte stark...kanske bara ärlig.
Och jag kan stå för det, bara det tjänar ett syfte.
Hjälte
Och det var så länge sen.
Att jag glömt bort hur det känns.
Men nu.
Jag är tillbaka, med hjälp från utsidan.
Och du stärker mig, genom din svaghet.
Anförtror mig något som bara vi får veta.
Och jag är så glad, glad att du inte är gjord av sten.
Men svaghet är styrka när vi kommer ner bakom fasaden.
Erkänner en sanning som är skörare, vackrare än lögnen.
Hur ödmjukheten, kärleken, måste vara.
Och kanske är det enklare att hjälpa andra än att hjälpa sig själv.
Men en vän.
En äkta vän är du.
Något vackert, inuti och utanpå.
Fastän jag har så svårt att säga det nu.
Vore det inte för frustrationen inför det stora arbetet.
Jag skulle inte kunna släppa dig ur mina tankar.
Att jag glömt bort hur det känns.
Men nu.
Jag är tillbaka, med hjälp från utsidan.
Och du stärker mig, genom din svaghet.
Anförtror mig något som bara vi får veta.
Och jag är så glad, glad att du inte är gjord av sten.
Men svaghet är styrka när vi kommer ner bakom fasaden.
Erkänner en sanning som är skörare, vackrare än lögnen.
Hur ödmjukheten, kärleken, måste vara.
Och kanske är det enklare att hjälpa andra än att hjälpa sig själv.
Men en vän.
En äkta vän är du.
Något vackert, inuti och utanpå.
Fastän jag har så svårt att säga det nu.
Vore det inte för frustrationen inför det stora arbetet.
Jag skulle inte kunna släppa dig ur mina tankar.
Ögon
Hon var i mina drömmar inatt, liksom den gamla kärleken.
Den som jag en gång byggde ett liv runt.
Men det är över nu.
Officiellt.
Men den nya då, eller nygamla snarare.
Just nu känns det svårt att tänka på någon annan än du.
Den som jag en gång byggde ett liv runt.
Men det är över nu.
Officiellt.
Men den nya då, eller nygamla snarare.
Just nu känns det svårt att tänka på någon annan än du.
Glider
Lathet, men kanske i slutändan befogad sådan.
Orkar inte längre tänka.
Låter mig dras med.
Ser var jag hamnar.
Undrar, undrar varthän skeppet driver.
Led mig.
En möjlighet, ja.
Jag vill hoppas.
Jag känner det igen.
Kommer chansen är det värt att ta den.
Så måste det bara vara.
Orkar inte längre tänka.
Låter mig dras med.
Ser var jag hamnar.
Undrar, undrar varthän skeppet driver.
Led mig.
En möjlighet, ja.
Jag vill hoppas.
Jag känner det igen.
Kommer chansen är det värt att ta den.
Så måste det bara vara.
Bakslag
Nej, det här gick inte som jag hade velat.
Men onekligen lite som jag tänkt mig.
Kanske dags att komma ner på jorden, Hannes.
Betygen är inte allt, och du kommer in där du vill ändå.
Så kanske får jag helt enkelt lära mig, tvinga mig, att tänka om.
Men om jag ändrar mig nu, då har ju all den här ensamheten varit till ingen nytta.
Det kunde varit värre.
Och jag skulle inte kunnat hålla nollan ändå.
Så sluta klaga.
Gör något vettigt av ditt liv istället.
Kanske
Hoppas, hoppas, hoppas.
Svik mig inte nu.
Så nära vi är målet, bara vi kan komma överrens.
Det ska gå.
Men vad att vänta sig nu?
Kanske gamla känslor som kommer upp till ytan igen.
Nej.
Snarare samma syfte men i en ny tappning.
Jag hittar tillbaka till henne, men bara om jag vill.
Oenighet
Ja, det höll ju på att gå så galet.
Och vi fick inget riktigt resultat.
Men ändå så slutade det på något sätt bra.
Jag ser hoppfullt på det.
Bara vi kan enas tillslut.
Och vi fick inget riktigt resultat.
Men ändå så slutade det på något sätt bra.
Jag ser hoppfullt på det.
Bara vi kan enas tillslut.
A stone's throw from Jerusalem
Det börjar bra.
Jag lovade mig själv något bra.
Än så länge har jag inte brutit mitt löfte.
Och jag tänker inte göra det heller.
För jag ser ingen orsak, inte nu när det är bra.
Ingen orsak att gå ner igen.
För jag ser så mycket hopp.
Öppnar ögonen.
Ni, människorna.
Så mycket kärlek jag hittar där också, hos er, liksom i mig.
Hållande det undan, liksom för farligt att skylta med.
Men vi kan, kan om vi bara vill.
Vara underbara.
Vackra i övertygelsen om något bra.
Men hur ska man ta steget?
Varför ska det fortfarande vara något i vägen?
Men sån tillit jag sätter till den jag tycker om.
Jag kan ju inte göra något annat.
Och jag kan inte förneka, det finns en annan.
Jag skulle förlora mig i henne likaså.
Men vad ska jag göra, Hannes?
Du har ju henne, nästan, nästan nära dig, om du vill så.
För första gången på länge, det var hon som fick dig att skälva.
Rysningar som jag trodde gick över med åldern.
Men ack så vacker hon är.
Jag lovade mig själv något bra.
Än så länge har jag inte brutit mitt löfte.
Och jag tänker inte göra det heller.
För jag ser ingen orsak, inte nu när det är bra.
Ingen orsak att gå ner igen.
För jag ser så mycket hopp.
Öppnar ögonen.
Ni, människorna.
Så mycket kärlek jag hittar där också, hos er, liksom i mig.
Hållande det undan, liksom för farligt att skylta med.
Men vi kan, kan om vi bara vill.
Vara underbara.
Vackra i övertygelsen om något bra.
Men hur ska man ta steget?
Varför ska det fortfarande vara något i vägen?
Men sån tillit jag sätter till den jag tycker om.
Jag kan ju inte göra något annat.
Och jag kan inte förneka, det finns en annan.
Jag skulle förlora mig i henne likaså.
Men vad ska jag göra, Hannes?
Du har ju henne, nästan, nästan nära dig, om du vill så.
För första gången på länge, det var hon som fick dig att skälva.
Rysningar som jag trodde gick över med åldern.
Men ack så vacker hon är.
Smile like you mean it
Första dagen av min bra vecka nästan avklarad.
Mina motgångar är det bara jag själv som skapar.
Den här veckan ska inte misslyckas.
Fem av fem bra dagar, det är mitt mål.
Jag kommer att lyckas.
Mina motgångar är det bara jag själv som skapar.
Den här veckan ska inte misslyckas.
Fem av fem bra dagar, det är mitt mål.
Jag kommer att lyckas.
